Magnus Wollin

Advokat från 1723 till 1725 i Ystad (M). [1]
Handelsman från 1726 i Simrishamn (L). [1]
Rådman i Simrishamn (L).
Född 1698. [1]
Död 1770-09-29 i Simrishamn (L). [2]
Dödsorsak: Svår växt.

Levnadsbeskrivning

Magnus Wollin var, enligt texten på det epitafium hans och hans hustrus barn låtit uppföra till föräldrarnas minne i Järrestads kyrka, född år 1698. Varifrån han härstammade är inte känt, men enligt en obekräftad tradition skall släktens ursprung vara Valleberga eller Vollsjö i Skåne och enligt en annan skall ursprunget vara Tyskland, i så fall kanske från ön Wollin som vid denna tid var i svensk besittning. Enligt det minnestal som hölls vid hans begravning den 19 oktober 1770 var han av fattig börd och tvungen att tjäna andra för sitt uppehälle. En högre utbildning av något slag måste han dock ha fått, för mellan 1723 och 1725 är han advokat i Ystad. Den första gången namnet dyker upp är i rådhusrättens dombok för Ystad 1723 och efter juli samma år kallar han sig stadsadvokat. Magnus verkar som advokat i Ystad till 1725, men har även uppdrag utanför staden, bland annat i Simrishamn.

I början av 1726 har Magnus flyttat till Simrishamn och verkar där som handelsman, men med advokatverksamhet vid sidan om. För att kunna bedriva handel var man tvungen att ha vunnit burskap som borgare samt att vara fri från militärtjänst. Magnus hade oturen att "förfalla till Kungl. Majestäts tjänst", dvs bli uttagen som militär. Han lyckades dock med sin befälhavares samtycke och landshövdingens godkännande ställa en annan man i sitt ställe och blev den 5 september 1726 av magistratet beviljad begärda burskap.

Under årets lopp köpte Magnus två fastigheter i Simrishamn. 1726 bodde han i nuvarande Rådmansgatan 6-8 och i början av 1727 flyttade han till fastigheten på nuvarande Järnvägsgatan 14.

Magnus var förlovad med Maria Mörck som kom från en av Simrishamns äldsta och mest ansedda släkter. Antagligen ansågs han inte rik nog att äkta henne, men en egendomlig händelse skulle ändra detta:
I samma rote som Magnus bodde Germund Haraldsson med sin hustrun Elna Jöransdotter. Germund avled den 18 april 1729 och efterlämnade som arvingar förutom hustru även en syster, Ingeborg. Adolf Wollin skriver i sin "Råd- och handelsmannen Carl Magnus Wollin. En Simrishamnsborgare på 1700-talet att enligt en mantalslängd för 1725 var "4:e roten 16-28 avbränd och öde", varvid Germund Haraldsson med hustru skulle ha mist all egendom och vara utfattiga. Detta stämde nog rätt dåligt med sanningen, för Haraldsson hade antagligen efterlämnat en rätt betydande förmögenhet. Hälften av boets behållning hade Ingeborg enligt gällande lagar rätt till, men ett testamente mellan makarna skall ha gett Elna rätt att sitta i orubbat bo till sin död, något Ingeborg och hennes make inte ville vänta på. Den 23 juni inleddes en arvsprocess vid Simrishamns rådhusrätt. Ingeborgs make Germund Börjesson inställde sig som målsman för sin hustru, biträdd av löjtnanten Anders Blomberg. Blomberg yrkade att Elna skulle infinna sig i rätten och uppvisa testamentet, vilket rätten godtog.

Den 28 juni infann sig, å Elna Jöransdotters vägnar, Magnus Wollin, som ombud då sjukdom hindrade Elna från att närvaro. Magnus uppvisade ett testamente som i vittnens närvaro undertecknats av makarna den 18 mars 1714.

Den 29 juni hade parterna ingått en förlikning, vilken Magnus visade i rätten följande dag. Efter en del ytterligare turer avslutades processen den 5 juli med att Germund Börjesson och Andreas Blomberg avrest från staden och rättens godkännande av förlikningen stod fast. Germund och Ingeborg hade betalats 340 daler silvermynt och hade därmed avsagt sig alla vidare anspråk i boet. Elna ägde nu ensam hela boet.

Elnas förhållande till sin svägerska verkar med tanke på processen inte varit alltför hjärtlig. Antagligen för att utestänga svägerskan som arvinge ingick Magnus Wollin och Elna Jöransdotter den 17 augusti 1729 äktenskap. Magnus bara drygt 30 år och förlovad med en av de mest eftertraktade damena i staden gifte han sig med den 63 åriga änkan han just hjälpt i en arvstrvist, och som dessutom låg i sjuksängen på sitt yttersta. I annat fall, utan giftemål, hade släkten haft rätt till hälften av hennes kvarlåtenskap. Genom giftemål gav hon Magnus rätten till hälften genom giftorätt och kunde testamentera den andra hälften till honom så att allt tillföll honom. Om giftemålet enbart var avsett att förhindra släktingarnas arvsrätt, eller om hon också kände sympati med den unge hjälparen som inte var förmögen nog att äkta sin trolovade lär vi inte få veta.

Elna avled knappt två veckor efter bröllopet, den 28 augusti 1729.
Den 25 april 1730 instämde Elnas svägerska Magnus till rådhusrätten, inte Germund den här gången utan Ingeborg själv. Magnus försvara den gamla förlikningen bland annat med citat ur bibeln att Germun Börjesson är sin hustrus rätte målsman, inte hon hans målsman. Rådhusrätten valde att målet sedan tidigare var avgjort och därför inte kunde upptagas.
Den 17 juni 1730 gifte sig Magnus Wollin och Maria Mörck.

Magnus hade nu först gift sig till ett arv och därefter tack vare detta arv, eller "wälsignat Bröd" som det heter i hans gravtal, blivit så förmögen att han kunde äkta sin älskade Maria. Ingen saga är nu helt komplett utan en tredje händelse, och då de första händelserna är bekräftade i kyrkböcker och i domstolsprotokoll, är det tredje bara en muntlig tradition, som dock berättats av åtminstone två av barnens ättlingar, sönerna Christians och Lars; när Magnus skulle riva en vägg i det av Elnas ärvda huset hittades en skatt med flera krukor guld och silver. Om detta verkligen har inträffat går inte att bekräfta, inte heller när det i så fall skulle ha skett. Om det skedde redan före eller snart efter bröllopet med Maria kanske det var ett led i att utestänga Elnas släkingar från arvet och ge Magnus status att äkta sin trolovade. Om det skedde senare kanske det var undangömt av Elnas forne make eller ännu tidigare för att säkras under de orostider som var på grund av krig mellan Sverige och Danmark

Magnus handelsverksamhet hade börjat med spannmål och utvidgades sedan med beredning och försäljning av malt. För att göra sig oberoende förvärvade Magnus flera lantegendomar. Hans produkter verkar i huvudsak ha gått till örlogsstationen i Karlskrona där han i amiralitetskollegiets handlingar omnämns som stor leverantör.

Enligt Adolf Wollins skrift (se källor nederst) skall det i mantalslängden för år 1733 vara noterat "mist sin egendom". Detta genom en brand. Egendom avser nog inte hela egendomen. Helt utfattig kan han i alla fall inte ha blivit, för enligt mantalslängden avseende år 1735 har han förvärvat en tomt om 4000 kvm vid nuvarande Stortorget nr 1.
Adolf Wollin uppskattar att familjen ca 1760 flyttade från denna fastighet vid nuvarande Stortorget 1 till den fastighet vid nuvarande Storgatan 2-4 där Magnus omkring 1750 låtit uppföra ett grundmurat, dvs helt i sten byggt hus, ett av de största och förnämsta husen i Simrishamn, vilket antagligen är det hus Linné avser när han i sin "Skånska resa" 1749 skriver "jämte stranden sågs ett vackert stenhus".

1752 försågs Magnus av borgmästaren med "fullmakt på 3:dje rådmansbeställningen utan någon lön". Denna utnämning var nog avsett mer som ett fortroendeupdrag än som en inkomstkälla även om han nog hade vissa inkomster härifrån från magistratens löningsjordar. Magnus Wollin skall inte ha varit mycket för titlar, men 1760 ansökte han till kungen om titeln Assessors caracter, vilket avslogs. Samma år skadades Maria Mörck i ett fall utför en trappa och blev några år senare sängliggande för resten av sitt liv.

Adolf Wollin skriver: Ungefär samtidigt uppstod enligt vad en familjetradition förmäler "en bitter tvist mellan honom och hans yngste son Peter, som i sin ungdom ej kunde erhålla faderns medgivande till att äkta den flicka han höll av. I förargelse häröver gav han sig till sjöss. Efter många år återkom han och ankrade med sitt skepp på redden. Då veknade faderns hjärta. Han tog en båt och rodde ut. När sonen såg detta, lyfte han genast ankar och stack åter ut till sjöss".

Elsa Sophia Öhberg, hustru till löjtnanten Bengt Öhberg, vilka bodde på Äsperöd i Kivik, hade enligt Nils-Arvid Bringéus, redan 1762, medan maken fortfarande levde, för vänskaps skull undertecknat ett testamente till Magnus Wollins förmån. Efter att Wollin dött 1770 och maken 1774, utfärdades ett nytt testament där Magnus Wollins son, Christian, blev ensam arvinge mot att änkan själv fick sitta i orubbat bo under sin livstid. Elsan avled den 9 april 1776 och Wollin tillträdde egendomen redan samma månad. De släktingar till den avlidna änkan som hörde av sig med arvsanspråk fick av Wollin till och med mer än de begärt och från och med 1779 var Christian Wollin rusthållare på Äspenäs.

Magnus Wollin avled den 28 september 1770, enligt dödboken "af en svår växt", vilket numer skulle kallas allvarlig tumör. Begravningen skedde i Simrishamns kyrka den 19 oktober 1770. Knappt fyra månader efter sin make avled Maria Mörck den 21 januari 1771.

Adolf Wollin gör uppskattningen att makarnas kvarlåtenskap uppgick till ca 200.000 daler silvermynt. Magnus och Maja verkar ha efterlevts av fyra barn:

• Christian. Professor och rektor vid universitetet i Lund. Kunglig livmedikus från 1761. Gift med Ingeborg Anna Wåhlin.
• Catharina. Gift med prosten Petter Wåhlin.
• Lars. Stamfader för den Wollinska Karlskronagrenen. Sjömilitär bland annat under kriget mot Ryssland 1788-90.
• Petter. Coopwardie capitain vid Ostindiska kompaniet och senare lotsinspektör i Göteborg.

Barnen lät i Järrestads kyrka uppföra ett praktfullt epitafium till föräldrarnas minne. Monumentet är hugget i kalksten, är 236 cm högt, bredden är 107 och på sockelns vänstra sida signerat "A:K:Berg fecit". Inskriptionen lyder:
"Uti Thetta Herrans Tempel Förwaras Dyrbare Qwarlefwor
Af Ett Heders Par Råd- och Handels Mannen
Från Cimbritshamn Herr MAGNUS WOLLIN
och Thes Något Efterlefwande Maka Fru MARIA MÖRCK
Han Född år 1698 / Hon Född år 1697 Sammanwigdes år 1730
Han Saligen Förut Gående I Efwigheten År 1770 D. 28 sept.
Hon Saligen Efterfölgde År 1771. 8 Jan.
Theras Födsel War Hederlig
Theras Uppfostran Förnuftig
Theras Rörelse Flitig och Mödosam
Theras Wälstån Utan Andras Lidande / Eller Tårar
Theras Hierta Menniskokiärt
Theras Tålamod Pröfwat Genom Siukdom Eld och Watn
Theras Gudsfruchtan Oskrymtad
Theras Umgänge Liufligt
Theras Ägta Säng Blomstrande
Theras Lefnad Christelig
Theras Åminnelse Wälsignad".

Epitaphium i Järrestads kyrka.

Epitaphium i Järrestads kyrka.

Minnesvård