Minnesvård Magnus Wollin

MINNESWÅRD WID
RÅDMANNENS
Ädle och Högaktade
nu
Hos G U D ewinnerligen SALIGE
HERR
MAGNUS WOLLINS
GRAF
uti
CIMBRISHAMNS KYRKA
Then 19. October År 1770.

Så Skiftar HIMLEN wåra Öden
Så swicka the för Maktens Hand

At LIF skall finnas mitt i DÖDEN,
Och alla MENSKLIGHETENS Band,

Hur klokt, hur Heligt the här knytas,
Äntå af TIDEN måste brytas,

Och tolka wår förgänglighet;
Säll then som sjelfmant städs betänker

At alt hwad nånsin Werlden skänker
Blir blandning af Ostadighet.

At Wandringsman wid thenna GRIFTEN
Och hämma thär sin raska gång;

Läs ther the Lycks- och Olycks-Skiften
Som göra Lefnan kort eli lång.

Dock at then blir til slutet säller.
Du läsa får hur Döden fäller

Til Jorden här en Hedersman;
Kan Du ei all HANS förmån winna,

Så önska Dig likwäl at finna
Så ostörd RO som HAN här fann.

Af fattig BÖRD Försynen leder
Wår Sälla uti Tiden in

Och NÅDEN redan här bereder
Thes QWICKA själ tu ÄRAN sin;

HAN nödgas snart at andra tjena,
Hwars Wälstånd fram dels borde läna

Så mången fattig understöd.
Rätt underligt GUD HONOM förde.

En HALFDÖD tu then Kärlek rörde
At HAN fick et wälsignat Bröd.

Som Advokat HANS första möda
War til at hjelpa Rätten fram,

Men fant wäl sjelf at thenna gröda
Må räknas ibland wanskligt Kram.

Tu HANDLEN således HAN sig wänder
Som ricktar BOD och STAD samt LÄNDER,

Och på et ganska utmärkt sätt,
Med flit och drift och lyckligt Snille,

HAN ärligt sig förkofra wille
Och HIMLEN gjorde mödan lätt.

Then HÄLFT, som wärdigt lett HANS Hjerta
Och med båd' Dygd och Hushålls-Wett

Ei endast lindrat omsorgs smärta,
Men ocksa Råd til Wälstand gedt.

War wist en owärderlig Gåfwa,
Men twingas nu med tårar låfwa

En saknad MAKAS ljuflighet.
När Kärlek lättar Hushålls-Plåga,

At bana sin lycksalighet.

HAN war en huld och lycklig FADER,
Odödlig genom sina Barn.

Hwad war HANS omsorg öm och glader
At fria them fran Ondskans garn?

Och CIMBRISHAMN lär aldrig glömma
Sin kära RÅDMAN at berömma,

Som räknade then Hedren störst,
At som en ÄRLIG MAN få kännas;

Låt andra blås af Titlar tännas
HAN satte Dygden altid först.

Begåfwad med en sällsynt Lycka
Af Skapnad, Hälsa, Styrka, Wett,

HAN aldrig lät sig storer tycka,
Ell trött, ty FLITEN wingar gedt.

Wälsignelse THES fotspår följde,
Sin milda Hand HAN icke dölgde

För them, Thes råd och hjelp förtjent.
Som LÅN af Högste GIFWARNS Händer

HAN thet som CHRISTEN ömt anwänder,
Och prisade Then HONOM länt.

Wem skulle ej wilja warit
En hedrad, rask, rik WOLLIN,

Så länge Lyckan så framfarit
Och HONOM kallade för sin.

Men tänk hur snart sig bladet wände,
Twå grymma eldar alt så brände

Så platsen blef aldeles rögd.
Hus, kära, Loft och minsta kroken,

Ja ända intil handels-boken
Så skal then öka Lågors högd.

Än sjukdom, flera hjältars hjälte,
Hwad gjorde Du thes lefnad swår,

Men månn HAN therför Modet fälde,
Månn Tålamodet ei förslar?

Nej, nögd at Korset tåligt bära,
HAN ansåg för en Himmelsk ÄRA,

At lutrad och bepröfwad bli,
Hwad är dock all wår nöd och jämmer.

Ehur then swaga hjertan glömmer,
När EWIGHETEN står os bi.

När Tid och Ewigheten giöra
Wår SÄLLA älskad, saknad, nögd,

Bör ej wår sorg thes lugn förstöra,
Ther HAN langt öfwer tjernors högd

Wår uselhet så tryggt föraktar,
En billig saknad sig sa sacktar

Wid minnet af HANS SALIGHET.
SÄLL Then som slutar så sin Wandel

At ÄRAN följer städs Thes handel
Och SJÄLEN til ODÖDLIGHETEN.

avskrift ur:
Råd och handelsmannen Carl Magnus Wollin.En Simrishamnsborgare på 1700-talet.
av Adolf Wollin
utgiven 1952 av Föreningen för fornminnes- och hembygdsvård i sydöstra Skåne.