Lars Wollin

Född 1734-12-14 i Simrishamn (L). [1]
Döpt 1734-12-15 i Simrishamn (L). [1]
Död 1818-11-29 i Karlskrona Amiralitetsförs (K). [2]
Dödsorsak: Ålderdomssvaghet.

Levnadsbeskrivning

Lars föddes i Simrishamn den 14 december 1734. Hans föräldrar var handlaren Magnus Wollin och dennes hustru Maria Mörck. Fadern var av fattig börd, men hade tack vare sin kunnighet som advokat och genom en del lyckliga omständigheter blivit förmögen och kunde därigenom gifta sig med sin trolovade som tillhörde en av stadens äldsta och rikaste familjer.
Lars gick i Simrishams trivialskola och blev 1749 , när han var i 15-årsåldern inskriven vid Lunds universitet för att 1756 flytta till universitetet i Uppsala. År 1749 hade han också antagits vid örlogsflottan i Karlskrona som skeppsgosse och hade 1752 karlskrivits. Den 8 mars 1757 vann han inträde i "Amiralitetets Cadet corps" som nummer 1 i högsta klassen. En stor del av faderns handel hade varit med flottan i Karlskrona och man kan anta att det var därför Lars hamnade just där.
1762 gifte Lars sig med Fredrika Liedbeck, född 1740.
Åren 1767-73 sysselsattes Lars med diverse geografiska mätningar för att förbättra de dåvarande, bristfälliga sjökorten. I juni 1758 blev Lars utnämnd till konstituerad löjtnant och i oktober 1760 till löjtnant, en grad han fortfarande hade 1774 och därför till kungen inlämnade en besvärsskrift över att inte ha blivit befordrad till kapten. I juni samma år fick han sin befordran och hade redan 2 år senare, i oktober 1776, blivit major.
Den 17 juli 1788, under slaget vid Hogland, under Gustav III:s ryska krig 1788-90, var Lars chef på fregatten "Thetis" och skadades vid äntringen av det ryska kanonskeppet "Vladislaff". För sina insatser i slaget erhöll Lars tapperhetsmedalj och dubbades av kungen den 21 samma månad till riddare av Svärdsorden och blev samma datum utnämnd till överstelöjtnant.
I början av juli 1789 avseglade en stor flotta från Karlskrona. Lars Wollin var nu chef på linjeskeppet "Rättvisan". Den 26 deltog skeppet i slaget vid Ölands södra udde i främsta linjen näst efter ledaren. För sin insats i det här slaget fick Wollin en hedersvärja av kungen. Samma år erhöll han också en silvermedalj med inskriptionen "Tanto Nomini, Tantae Virtuti" "För lika stor tapperhet som ryktbarhet"
Som chef ombord på "Rättvisan" deltog Lars även i striderna vid Reval den 13 maj 1790, vid Cronstadt den 3-4 juni och vid utbrytningen ur Viborgska viken den 3 juli 1790. Vid denna utbrytning som senare skulle kallas "Viborgska gatloppet" blev de svenska fartygen instängda i Finska viken, men lyckades under stora förluster bryta sig ut. Wollins fartyg Rättvisan hade nästan tagit sig till Sveaborg när det sköts i sank och Lars tillfångatogs av ryssarna. I hertig Carls rapport den 16 juli 1790 står: "Skeppet Rättvisan angreps och togs vid Makiloto grund av ett 3 däcks- och ett annat skepp, emedan det, skadat till sin tackling, förfallit under vinden och genom blåsten vid upplovning mist sin förstång och sitt stora märssegel. Officerare som underofficerare och gemenskap hava uppfört sig som svenska stridsmän tillhörer och med ståndaktighet gått alla sjökrigets olyckor till mötes."
Efter att ha blivit frigiven ur rysk fångenskap befordrades Wollin 1793 till överste och 1802 till kontraamiral. Han hade 1784 blivit ledamot i Kungliga Örlogsmannasällskapet och var 1798-1800 och 1809-1810 dess preses. Han var vidare riddare av Vasaorden och blev 1808 kommendör av Svärdsorden.
1806 avled hustrun som han under åren fått sammanlagt 17 barn med, 8 söner och 3 döttrar uppnådde vuxen ålder. Av sönerna blev 7 stycken sjöofficerare och den åttonde blev militär vid Jönköpings regemente. De 3 döttrarna gifte sig alla med sjöofficerare. Den 29 november 1818 avled även Lars, 83 år gammal.
Genom sina långvariga studier var Lars Wollin väl utbildad i de grundläggande ämnen viktiga för en sjöofficer. Han författade vetenskapliga skrifter, främst angående navigation och fartygs segelförmåga. Antagas kan att hans avhandlingar gjorde att han fick det hedrande uppdraget att vara flaggkapten när två av flottans nybyggda fartyg skulle provseglas av Otto Henrik Nordenskjöld år 1787. Hans författarskap måste ha ansetts så betydelsefullt att han 1817 invaldes som ledamot i Kungliga Vetenskapsakademien.


ur "Skånska nationen före afdelningarnes tid (1682-1832)" av Carl Sjöström:

1477. Lars Wollin, broder till 1389; född i Simrishamn 14 december 1734; gick i skolan där; student i Uppsala; kadett vid amiralskåren 1757; löjtnant vid amiralitetet 1760; major 1766; överstelöjtnant 1788; R.S.O. 1788; överste 22 december 1793; konteramiral 1802: L.V.A. 15 januari 1817; död i Karlskrona 29 november 1818.

I slaget vid Hogland bidrog han till erövrandet af det ryska 70-kanonskeppet "Wladislaff". Såsom kommenderande på linjeskeppet "Rättvisan" var han främst i linjen, näst efter ledaren, mot ryska flottan 26 juli 1789 och deltog 1790 i sjöstriderna vid Reval, Cronstadt, Viborgska viken och Sveaborg, där han slutligen blev övermannad och fången. Hade med skicklighet deltagit i åtskilliga vetenskapliga företag. Se därom Vetenskapliga akademiens handlingar för år 1818. -Gift 1762 med Fredrika Liedbeck (född 1740 död 1806)

källor:
" En gustavians sjöofficer, Contre Amiralen Lars Wollin", av Adolf Wollin. Särtryck ur 12:e häftet 1948 av Kungl örlogsmannasällskapets "Tidskrift i sjöväsendet".
Födelse-, vigsel- och dödböcker.