Christian Wåhlin

Universitetslärare.
Domprost i Lund.
Född 1761-10-19 i Prästgården, Skabersjö (M). [1]
Döpt 1761-10-21 i Skabersjö (M). [1]
Död 1829-03-28 i Lunds sfs (M). [2]
Dödsorsak: Slag.

Levnadsbeskrivning

ur Magnus Ståhl. "Biographiske Underrättelser om Professorer vid Kongl. Universitetet i Lund, ifrån dess inrättning till närvarande tid" .1834.

Brorson till framlidne teologie professorn och domprosten i Lund, doktor Jonas Wåhlin, var han född i Skabersjö prästgård vid Malmö den 19 oktober 1761. Fadern var prosten och kyrkoherden i Skabersjö och Törringe församlingar, magister Peter Wåhlin, och modern fru Catharina Wollin, syster till kungliga livmedius, medicine och kemie professorn, Christian Wollin. Blott 7 år gammal vid sin faders död, begagnade han enskild undervisning till oktober månad 1775, då han begav sig till Lund, där han redan den 12 december 1769 hade blivit inskriven som student. -Bland de läkare, som han, under sitt 4-åriga oavbrutna vistande vid academien, avhörde, besvarade han i synnerhet tacksamt minne de Vördnadsvärde Männerne, dåvarande Magister Docens, sedan rektorn i Malmö, magister Jöns Gersonius och lektorn i levande språk Ivar Kraak. Sedan han undergått kandidatexamen, antog han i början av oktober 1779 sin första condition hos dåvarande överdirektören, sedan bergsrådet von Scheele på Printznäs i trakten av Eksjö, som han lämnade 1781, då han åter begav sig till Lund, försvarande sin gradualdisputation och den 23 juni blev magister, varefter han i juli månad samma år fick station på Dannäs i Småland, såsom lärare för fru sekreterskan Eckermans, född Silfversparre, barn. Sedan han 1783 för en kort tid varit informator i handelsman Jakobssons hus i Malmö, emottog han samma år, på dåvarande professorn, sedan biskopen doktor Weidmans rekommendation, i kammarherren Trolles hus den condition, som bidrog till hans framtida fortkomst, och varunder den vänskap och tillgivenhet grundlades mellan honom och dess elever, som sedermera förblev orygglig. Efter avlagd disputation, blev han 1785 docens i historia vid Kyngliga akademien i Lund och gjorde följande året med sin äldre lärjunge en resa i Danmark. Åren 1787, 1788, 1789, 1790 och 1791 företog han vidare resor inom fäderneländet, och blev under den tiden 1789 notarie i Juridiska fakulteten, och den 17 juni 1790 Historiarum Adjunct samt bestridde följande året i denna vetenskap de offentliga föreläsningarna. Prästvigd den 28 april 1792, uppförde han samma år på förslag till Karlshamns och Asarums pastorat, erhöll å valdagen enhällig kallelse och rönte än vidare det förtroende av bemälda församlingar, att de i underdånig supplik till kungen anhöll att få honom till kyrkoherde. År 1793 bevistade han Jubelfesten i Uppsala, innehade rum på förslaget till Ystads St. Mariæ, Öja och Hedeskoga pastorat och gjorde om sommaren en resa till västra delarna av riket, under vilken han åtog sig, att i Lund handleda 2:ne unga herrar Åberg från Uddevalla, i anledning varav han detta och de två följande åren tillbragde ferierna i nyssnämnda stad, ävensom i Karlstad och Åmål. Utnämndes den 15 oktober 1795 till Andre Teologie adjunkt och kyrkoherde vid Hellestads, Dalby och Bonderups församlingar, över vilka han samma år förordnades till prost, och den 10 maj 1797 att förestå kontraktprostsysslan i Torna härad. Uppfördes på förslag till Teologie doktors värdighet och 1801 till Västra Karups och Hovs pastorat. Förflyttades 1808 till Första Teologiska Adjunctureu och därmed förenade kyrkoherdebeställning i Husie och Västra Skreflinge, samt blev den 17 augusti 1808 förordnad till prost över Oxie härads kontrakt. Utnämndes den 22 juni 1809 till professor med rum i Teologiska fakulteten och säte och stämma i domkapitlet, och kort därpå till Teologie doktor, vartill han, närvarande, promoverades i Uppsala den 7 oktober samma år.Erhöll den 9 februari 1814 kungens nådiga fullmakt att var förste teologie professor vid Kungliga Carolinska Academien och domprost i Lund, varefter han den 12 augusti följande år utnämndes till ledamot av Kungliga Nordst. Orden. Genom kunglig resolution befriades han 1822 från deltagande i Consistorii Academici sessioner och från lärarnas ambulatoriska befattningar, med undantag av Decanantet i Teologiska fakulteten. Såsom stiftets fullmäktig, bevistade han riksdagarna i Stockholm 1809, 1815 och 1817 samt den i Örebro 1812. Kallades till ledamot av Samfundet Pro Fide et Christianismo 1798, av Lanthushållningssällskapet i Malmöhus län 1813, av Lunds bibelsällskap 1814, av Physiographiska Sällskapet i Lund och av Bibelsällskapet i Stockholm 1815, samt av kungliga Vetenskaps och Vitterhetssällskapet i Göteborg 1818. -Hans Loftalare har om honom yttrat sig: "I sina Academiska föreläsningar höll han sig strängt vid kyrkans dogmer. Hans predikningar voro renlärige, väl ordnade och lyckligt framförde. Men han tycktes finna sanningen för väl befästad, för att med serskild ifver deltaga i dagens strider emellan ljus och mörker. Han synteshysa den öfvertygelsen, att Guds stad uppbygger sig säkrast sjelf. Deremot så mycket mer var han, utan afseende på person, beqvämlighet, motstånd eller följder, ifrigt verksam för allt, som inom dess verkningskrets hörde till ordning, till lagens helgd, till rättigheters försvar mot förtryck, till goda inrättningars bibehållande och utvidgande, till nya anstalter för de nödlidandes understöd, för de lättjefullas återförande till flit, de lastbaras till sedlighet, och för det uppvexande slägtets undervisning och bildning för ett samhällsnyttigt lif. Möttes han i dessa tänkesätt och omsorger af ett redigt biträde, eller af välgörarens frikostighet, så upplågade hans själ af glädje och tacksamhet. Men lade egennyttan, fördomen, maktspråket hinder i hans väg, så var han skarp, man kunde nästan säga förfärlig. Ville man någon gång finna, att han då antog en rustning af Lagen, kanske mer omild, än man väntade af en Evangelisk man, så besinnom hans välmening, hans rena afsigter, hans lynnes kraft, hans vana att finna uppmärksamhet åt sina beslut, hans ovana vid motsägelser och gesträfvighet." -Som præses har han utgivit 3 akademiska avhandlingar, och dessutom: 1. Fädernelandets Historia för Begynnare, tryckt första gången 1787, men sedan, med tillägg av Sveriges och Konungariket Norriges Statskunskap, 11 gånger upplagd; -2. Milleri Chrestomathia Latina, 1789 och 1790; -3. Utvald Samling af Gudeliga Tal på en del af de årliga Söndagarne; översättning, 1790: -4. Översättning av Korrt Grundritning af hela Verlds-Historiens sammanhang, 1791; -5. Översättning av doktor Bastholms arbete: Philosophie för Olärde, 1791, sedan 4 gånger upplagd; -6. Korrt Utsigt öfver den Uppenbarade Religions-Historien; översatt 1791; -7. Prof-predikan i Carlshamn, på Tionde Söndagen efter Trinitatis, hållen 1792; -8. Prof-predikan i Ystad på Midfasto-Söndagen, hållen 1794; -9. Utkast till Sveriges Stats-Kunskap, 1795; -10. Översättning av Sundhets-Lärobok av Faust; samma år; -11. Översättning av Förberedelse till Verldshistorien för Barn, 1796; -12. Handbok för Svenska Kyrko-Lagfarenheten, 1799, åter upplagd 1807; -13. Lärobok för Sveriges Ungdom, 1802; -14. Lärobok för Allmogen, 1804, sedan på nytt utgiven; -15. Sammandrag af Svenska, Danska och Norrska Reformations-Historien, af Schröckh, översättning, 1817; -16. Lärobok för Barn, till vägledning i Barn-Scholor, 1820, och -17. Minne af Kammarherren och Riddaren af K. Nordst. Orden, Friherre Nils Trolle, vid dess begrafning i Hyby kyrka, 1827. -Utom den andel av hans betydliga förmögenhet, som han förvärvade genom sin flit och försiktiga hushållning, vilken tillföll hans närmaste släktingar, anslog han till Oxie Härads Presterskaps Enke- och Pupill-Cassa 500 R:dr Banco; till en dylik kassa för Torna härads prästerskap 500 R:dr dito; Till Kongl. Carolinska Academiens Ærarium ävenledes 500 R:dr dito, med det villkor att räntan därav användes till stipendium åt en studerande vid Skånska Nationen, som finnes vara i rätt nedstigande linje efter prosten Peter Wåhlin i Skabersjö; och till underdånig glädjebetygelse över H.K.H. kronprinsen av Sverige och Norge Joseph Frans Oscars lyckliga förening med dess höga gemål, kronprinsessan Josephina Maximiliana Eugenia, 1500 R:dr dito, varav räntan skall utdelas till 2:ne i Lunds stad boende fattiga präst- eller borgaränkor. -Död ogift i Lund d 28 mars 1829.

(Se Simonssons Lunds Stifts-Matrikel, sid 2; Rothsteins dito, sid 4; Professorn, doktor Johan Lundblads, till hans introduction, d.5 maj 1814 utgivna program; Prosten och kyrkoherden, doktor Lars Peter Wåhlins minne av honom, uppläst vid hans jordfästning i Lunds domkyrka, och kyrkoherden Åkermanns beskrivning över Hällestads pastorat, sid 35.)

ur Svenskt biografiskt handlexikon

universitetslärare, författare. Född i Skabersjö prästgård af Lunds stift d. 19 okt. 1761; den föregåendes brorson. Föräldrar: kyrkoherden Petrus Wåhlin och Katarina Wollin. Upptagen i sin farbror, domprosten Jonas Wåhlins hus, inskrefs W. vid åtta års ålder som student vid Lunds universitet och bedref där sina akademiska studier till 1781, då han erhöll den filosofiska graden. Han var därefter anställd som informator i Småland och Skåne och uppträdde som folkpredikant i rationalistisk anda. 1785 kallades han till docent i historia och befordrades till adjunkt i samma läroämne 1790. Prästvigd 1792, inträdde han 1795 som lärare i teologiska fakulteten, i det han utnämndes till andra teologie adjunkt och kyrkoherde i Hellestad, Dalby och Bonderup. Sedan han 1808 befordrats till förste teologie adjunkt och 1809 erhållit e. o. teologie professors fullmakt, undfick han s. å. teologie doktorsvärdigheten och utnämndes 1814 till första teologie professor och domprost i Lund. Såsom fullmäktig för Lunds stift bevistade han riksdagarna 1809--18, med undantag af den i Örebro 1810, och var ledamot af flera lärda samfund. Död i Lund d. 28 mars 1829. Såsom författare är W. bekant genom sin Fäderneslandets historia och statskunskap för begynnare, 1787, bestående af en mängd orediga data och diverse notiser. Han har äfven utgifvit flera andra arbeten i hvarjehanda ämnen, oftast bearbetningar efter främmande källor. I många hänseenden, som lärare, enskild och präst, var han ett original, hvars egenheter man hör omtalas af våra anekdotsamlare. W. var en praktiskt duglig man, som enväldigt styrde i kyrkorådet, men allt utom kompetent till högskolelärare och själasörjare. I sina predikningar talade han gärna om de källor till materiellt välbefinnande, som naturen erbjuder, och var själf riksbekant för sin oerhörda aptit, hvilken medförde sömnsjuka. Ogift.