Petrus (Skabersjöpeter) Wåhlin

Född 1707-09-29 i Västra Eneby (E). [1]
Döpt 1707-10-04 i Västra Eneby (E). [1]
Död 1768-01-15.

Levnadsbeskrivning

ur Lunds stifts herdaminne:
Efter kallelse av patronus, ryttmästaren Otto Tott, den 23 maj 1744, erhöll Petrus Wåhlin samma år den 8 juni fullmakt.

Petrus Wåhlin var född i Västra Eneby, Östergötlands län den 29 september 1707, son av komminister därstädes, sedermera kyrkoherde i Östra Stenby, Andreas Wåhlin och hans första hustru Ingeborg Bellnerus; gick först i Norrköpings, från och med 1717 i Linköpings skola och gymnasium, student i Uppsala den 3 maj 1726, anlände till Lund (enl. nat.-matr.) den 20 oktober 1727, tjänstgjorde som informator, inskriven som student i Lund den 22 februari 1729 (Östgöta nation den 1 juli samma år), disp.pro ex. den 26 juni 1731 ("Tentamen philos., quo in essentiam animae rationalis inquiritur", pres. M. Rydelius), disp.pro gr. den 9 februari 1734 ("De amazonibus", pres. dens), filosofie magister samma år den 10 juni, prästvigd den 3 september samma år i Stockholm av biskop Erik Benzelius, bataljonspredikant vid översten, friherre Bent Horns infanteri regemente den 5 mars 1735, tillträdde den 1 maj samma år, begärde den 12 november 1737 att få bli nådårspredikant efter styvsvärfadern, kyrkoherde J Kock i Träne, men CE avslog med den motiveringen, att det fanns så många av stiftets barn och att Petrus Wåhlin "sitter vid en stadig lägenhet", vistades med regementet i Finland 1739-42 och fick härunder den 19 augusti 1742 k.fullmakt som regementspredikant vid samma regemente, nu under generalmajor L. Bousquets befäl, återvände med regementet till Stockholm den 3 oktober samma år och förflyttades med detta, nu benämnt Smålands 3- och 5-männingsregemente, till Malmö, kallades den 23 maj 1744 av patronus och blev den 8 juni samma år kyrkoherde i Skabersjö och Törringe, prost ö.e.f. den 28 september 1757; död i Skabersjö den 15 januari 1768, begravd i Törringe, bouppteckning Bara den 4 juli samma år (tillg. 9,295:19 2/3, sk. 451:28).

Petrus Wåhlins son, domprosten Christian Wåhlin, har i sin självbiografi om fadern antecknat, att "han var älskad, hedrad och aktad, känd för utmärkt redlighet och vänfast orhållighet, oblyg att säga sanning och försvara den oskyldigas rätt. Han iaktog alltid den värdighet och aktning, som dess stånd och ämbete kravde, vida skild från all människofruktan". Sammastädes berättas, att år 1751, "då Petrus Wåhlin reste till Köpenhamn i sällskap med sin styvson, dåvarande. akademiadj. Faxe och 11 andra passagerare, uppkom en häftig orkan, som slog båten omkull, så att alla föllo i sjön, men genom en förunderlig försynens nåd kommo de alla att hålla sig fast i den kantrade båten, varpå de sutto i största livsfara några timmar, till dess de fingo hjälp genom en svensk skeppare, som låg för ankar under Saltholmen, dit de ock alla blevo bärgade". Den 29 juli 1748 erhöll Törringe kyrka som gåva av Petrus Wåhlins svärfar, professor Arvid Moller, Svenska församlingens i Dorpat gamla kyrksilver, som denne under stora nordiska kriget 1711 räddat över till Sverige och om vars dramatiska historia han i donationshandlingen lämnat ytterst intressanta upplysningar. Silverkannan och kaIken tillhöra alltjämt Törringe församling, som emellertid måste ihågkomma donators föreskrift, att "i fall staden Dorpat genom Guds allvisa styrelse skulle åter komma under Sveriges krona, skall detta silvret utlevereras och åter tillställas till den Svenska församlingen, som i Dorpat kan bliva inrättad." Till Sommeliusska samlingen har Petrus Wåhlin insänt bl.a. omsorgsfulla avritningar i stort format av i Skabersjö bevarade gravstenar.