Claudius Johannis Prytz

Kyrkoherde.
Född 1585-05-18 i Arboga. [1]
Död 1658-08-18.

Levnadsbeskrivning

Linköpings stifts herdaminne, del 3, sid. 94-97. Westerlund och Setterdahl (Linköping 1917-1919).
Claudius Prytz, född i Arboga 1585 18/5. Fadren kyrkoherde i Söderköping. Efter studier i Arboga student i Upsala 1605; prästvigd samma år 21/12, hvarefter han besökte utländska högskolor och blef magister i Wittenburg 1608; hofpredikant hos hertig Johan på Bråborg 1611 24/4; kyrkoherde i Högby 1619 24/1; kyrkoherde här (S:t Olai) 1639 8/3; kontraktsprost samma år. † 1658 18/8, begravd i Stadskyrkan af biskop Enander 12/9.

Gift 1) med Margareta Ericsdotter (Holm) † 1638, kyrkoherdedotter från Styrestad.
-Barn: Petrus, student i Upsala 1633, borgmästare i Stockholm och preses i Justitiekollegium, † 1659 26/4 (fader till Claës [1669 adlad] Prytz. N:r 1269, assessor i Göta hofrätt). Eric, född 1617, student i Upsala 1635, landskamrer i Falun, † 1683. Johan, född 1621 4/10, student 1635 (1661 adlad) Prytz, N:r 702, borgmästare och preses i Justitiekollegium i Stockholm, utn. kansliråd, †1667 12/12. Anna, gift med B. Bruzæus, kyrkoherde i Risinge. -2) 1640 23/4 med sin styfmoders brorsdotter Karin Holm, född 1617 12/2, † 1654 17/12, dotter af företrädaren. Döttrar: Margareta, gift 1) med M. Livin, kyrkoherde i Säby; 2) med E. Hedænius, kyrkoherde i Misterhult. Catharina, † 1689 6/12, gift 1667 27/8 med Arvid Noreen, rådman i Stockholm, om hvars släkt se Sv. Ättartal, 6:284 och 7:347 samt Sv. Släktkalendern 1913 och 1917 samt Arvid Noreen, Släkten Noreen. Upsala 1917. Elisabeth, döpt 1646 27/1.

Såsom hofpredikant råkade han "uti yttersta lifsfara för thet han", såsom det heter i Kyrkoboken, "uprögde en Trullpacka, som bodde uti Hertigens Torp, och hade förgjort både Hertgen ock Hertiginnan, at de voro lika som ifrån sina sinnen, -; ty då rannsakning blef hållen öfver henne, vid Mogata Ting, och Magister Prytz befalte, at handskarne måtte dragas af henne, lofvade hon, at hon derföre en gång, skulle göra honom hett om öronen, det hon ock på följande sätt sökte at fullborda. Då hon för sitt brått var dömd, til at lefvande brännas, begärte hon endast denne Magister Prytz at följa sig til döden. Hon gjorde för honom (såsom man tyckte) en öppenhjertad bekännelse, ock blef utförd til at undergå straffet, på Ramshäll, vid Söderköping. Hon blef der bunden för ögonen, och händerna på ryggen; men lagade dock så, at han då hon skulle kastas på bålet, som då häftigt brann, fick hon bak efter sig tag uti Herr Prytzes koft och ville rycka honom med sig i elden. Men Bödelen fick åter i kappan, och hölt honom så tilbakars, at hennes onda upsåt, icke lyckades emedan banden voro väl starka och Bödelen, af större krafter än Trullpackan; dock hade han så när blifvit qvafd, vid detta tillfället. - - - Hertigen och Hertiginnan, blefvo sedermera friska och sunde, och lefde ännu mong år".

Af Hertig Johan var han så omtyckt, att han af honom fick i testamente 2 förgylda silfverskålar, hvilka vägde 105 lod.

I Stiftsbiblioteket finnas af honom Literæ - ad Cancellarium Regni A. Oxenstjerna. Bråborg pridie Non. 1618, hvarom det heter i L.B.H., II:118: "In his commendat ad vacantem ecclesiam Högby Ostrog."

När han af biskopen och domkapitlet rekommenderades hit, fick han följande intyg, som förvaras i Riksarkivet; "at han medh godt loffordh tient i förstone någre åhr uthi then höglofflig i åminnelse Hertigh Johans fordom wår Landt-Furtses Hoff, för en Predicant, derifrån kallad til en församblingh på Bygden Höghby benämnd, ock altsedan med största flijt och gudelight alffuar förestadt haffuer."

Om sin kallelse hit har han själf antecknat: "När nu den vördige och höglärde Magister Hans Matthiæ - var i Herranom sa. afsomnad och thenne lofl. Norrköpings församling, tå utan herde var, fölls tå straxt hela församlingens röster på mig ringa man Claes Hansson Prytz (som dock) Gud är mit sanfärdiga vittne, aldrig hade tänkt eller stämplat derefter; skrefvo därföre adm. rever. Viri Episcopi Lincop. samt D:ni Consistoriales ibid. til - mig. - at jag skulle förresa hit till Norrköping och thär göra min profpredikan. 1638 begaf jag förthy i then Hel. Trefald. namn - mig hit til Norrköping at hålla här i Stadskyrkan samma profpredikan. Dn. Reminiscere som var den 18 Februari 1639, när jag af vördige man M. Johan Lothigio - var til bröllop vänligen kallad - och kom dit - önskade mig Magister Johan stor lycka och välsignelse, sedan han mig först hade hälsat. Jag sporde hvartil: svarade han til Pastoratum Norcopensem sade jag (som sant var) thäraf vet jag slätt intet, sade Magister Johan, thet är sannerligen wisst, jag hafver sjelf sedt Kongl. Maj:ts Confirmationsbref therpå -, hafver J icke sedt thet så får J i Linköping se när J tillbaka kommen. När sedan de förnämsta af Norrköping kommo tilkallade til samma bröllop, thet jag intet viste och mig thär funno, kommo the och hälsade mig, och storligen fägnade mig, önskade mig lycko, bodo mig med thet snaresta komma til Norrköping, så skulle jag blifva thär välkommen. Martii den 30, när jag kom til Linköping tilbaka, -, lefvererande tå hans Högvördighet Biskopen mig både H.K.M:s Drottning Christinæ så ock Vener. Consistor. samma Confirmations-brefvet på Norrköping, och gaf mig intet längre lof vara hemma i Högby utan den 7 påföljande April, blef jag Palmsöndag af Biskopen instäld i Norrköpings Stadskyrka sen M. Johan Lothigius hållit predikan."

Under hans tid (1655) förstördes kyrkan genom brand, då alla minnesmärkena blefvo lågornas rof.

Han var liksom fadren berömd för sina lyckliga "predikogåfvor" och gjorde sig allmänt älskad af sina församlingar, och Westén gifver honom det vitsordet om hans verksamhet i Norrköping: "Här gjorde han sig förtjent af det förtroende, Församlingen redan yttrat för honom, genom sin otrötteliga flit och vaksamhet" samt att han "mycket sörgd och älskad afgick med döden."

Hans valspråk var detta: Christum Jesum passum agnosco Salvatorem. Från trycket utgivet: Angelorum officia. Witteb. 1608. Någre enfaldighe Rijm sin elskelighe käre försambling (then fordom i dhet Kongl. Hoff dhen Höghbohrne Furstes och Herres Her Johans, Göthes och Wendes Arffurstes, Hertigh til Östergöthland sampt dhen Höghbohrna Sweriges Göthes och Wendes Arffustinnas Mariæ Elisabetz, Hertiginnas til Östergöthland) bådhe nu salige när Gudh här höglofflighe i åminnelse warit haffuer, til underdånigt, tjenstwilligt ödmjukt tacksägelse för bewijste wälgärningar, såsom ock til et wänligit Valete skrifne på Bråborg den 18 Januari 1619. Aff Höghloffl. Förstelighe Nådhes Hoffpredikant Claudio Joh. Prytz. Sthlm 1621.

ur: Svenska adelns ättartavlor, del VI. Gustaf Elgenstierna (Facsimilupplaga 1998).
Claudius Johannis eller Claes Hansson Prytz, född 1585 18/5 i Arboga; student i Uppsala 1605; prästvigd samma år 21/12; fil. mag. i Wittenberg 1607 28/1; hovpredikant på Bråborgs slott hos hertig Johan av Östergötland 1611 24/4; kyrkoherde i Högby, Hogstad och Skrukeby församlingars pastorat av Linköpings stift 1619 24/1; kyrkoherde i Norrköping 1639 8/3; kontraktsprost samma år; † 1658 18/8 i sistnämnda stad och begravd samma år i stadskyrkan.

"Han kom en gång under sin tjänstetid på Bråborg i stor livsfara, i det att en gammal gumma, som på hans vittnesmål blev dömd att såsom trollpacka levande brännas, var på väg att draga honom med sig på bålet; fick i testamente efter hertig Johan tvenne silverskålar, vilka vägde tillsammans 105 lod; var, liksom fadern, mycket berömd för sina lyckliga predikogåvor samt gjorde sig allmänt älskad av sina församlingar; hans valspråk var: Christum Jesum passum agnosco salvatorem; har av trycket bl.a. 1621 utgivit Någre rijm, sin älskelige käre församling till ett vänligt Valete, skrivna på Bråborg den 18 januari 1619"
- Gift 1:o med Margareta Eriksdotter, † 1638, dotter av prosten och kyrkoherden av Styrestads pastorat av Linköpings stift Ericus Nicolai (av den gamla adliga ätten Laxman på fädernet och ätten Pik eller Jacobsköldar på mödernet) och Anna Persdotter samt faster till häradshövdingen Erik Pedersson Holm, adlad Rosenholm, nr 586.
2:o 1640 23/4 med sin styvmoders brorsdotter Catharina Hansdotter Holm, född 1617 12/2, † 1654 17/12, dotter av hans företrädare i Norrköping, prosten, kyrkoherden och hovpredikanten, magister Johannes Mattiae och Brita Evertsdotter Holm samt brorsdotter till assessorn Peder Mattsson, adlad Stiernfeldt (eller Grubbe), nr 171.

ur: Östgötars minne, sid. 4. Odén (Stockholm 1902).
Claudius Johannis Prytz. Född i Arboga 1585 18/5; fadern prost i Söderköping. Student 1605; prästvigd 1605. Hofprädikant hos härtig Johan på Stegeborg 1613; kyrkoherde i Högby och Hogstad 1619, i Norrköping och S:t Johannes 1639; prost 1639. Död 1658 18/8.

Då Prytz var hofprädikant, röjde han en trollpacka, som bodde i ett av härtigens torp och som hade "förgjort" både härtigen och härtiginnan, "at de voro lika som ifrån sina sinnen". Trollpackan blef dömd att lefvande brännas, och då hon skulle kastas på bålet, som mycket häftigt brann, fattade hon tag i prästens kläder i afsikt att rycka honom med sig i elden, hvilket dock af bödeln, ehuru med möda, hindrades.

Prytz båda söner blefvo borgmästare i Stockholm och den ene adlad med bibehållet namn.

ur: Linköpings stifts herdaminne, del 2, sid. 8-9. Håhl. (1846).
Magister Claudius Johannis Prytz, född 1585 i Arboga. Fadren då Slollärare ibm. sedermera Kyrkoherde i Söderköping. Student i Upsala 1605. Besökte flera utrikes academier, och orerade i Wittenberg 1608. Prestvigd 1612. Hofpredikant hos hertig Johan på Stegeborg. Kyrkoherde i Högby 1619. Kyrkoherde här (Norrköping och St. Johannis) 1639. Prost samma år. † 18 Augusti 1658.

Då han var Hofpredikant på Stegeborg, röjde han en trollpacka, som förmenades hafva förgjort både Hertigen och hans gemål. Sedan hon vid Mogata ting blifvit dömd att lefvande brännas, begärde hon att Magister Prytz skulle följa henne till döden, för att emottaga hennes bekännelse. Utkomne till afrättsplatsen Ramshäll vid Söderköping, och just som hon skulle kastas på det häftigt brinnande bålet, grep hon uti Magister Prytz's "kofft" för att få honom med sig i elden. Bödeln fick dock tag i Magister Prytz's kappa, och räddade honom med möda. Kappan förvarades länge i Linderås.