Hans Claesson (Johannes Nicolai) Prytz

Kyrkoherde 1591 i Söderköping.
Prost 1598.
Född 1550-01-24 i Örebro. [1]
Död 1637-11-07 i Söderköping. [1]

Levnadsbeskrivning

ur: Svenska Adelns Ättartavlor, del VI. Gustaf Elgenstierna. (Facsimilupplaga 1998).
Johannes Nicolai eller Hans Claesson Prytz, född 1550 24/6 i Örebro; student i Uppsala 1572; kollega vid katedralskolan därstädes 1573; prästvigd 1580 på grevinnan Ebba Leijonhufvuds kallelse; skolmästare (rektor) i Arboga 1581; hovpredikant och biktfader hos konung Johan III 1589; kyrkoherde i Söderköping 1591; 27/10 prost 1598; † 1637 7/11 och begravd samma år 26/11 i Söderköpings kyrka. "Han uppvaktade vid hovet med predikande, särdeles hos drottning Gunilla Bielke, hos vilken han stod i mycken gunst; bevistade 1593 Uppsala möte och underskrev dess beslut; var en verksam, vakande och nitisk herde och ägde, oaktat sin höga ålder, den styrka, att han kort före sin död predikade med mycken munterhet."
-Gift 1:o 1584 i Arboga med Margareta Pedersdotter i hennes 2:a gifte (g. 1:o med kyrkoherden i Fors pastorat av strängnäs stift Olaus Petri), † 1597 2/1 i Söderköping, dotter av kyrkoherden Petrus i Näshulta pastorat av Strängnäs stift;
2:o 1598 3/8 med Elisabet Mattsdotter (Upplänning), † 1637 11/8, dotter av kyrkoherden i V. Husby pastorat av Linköpings stift Mattias Petri och Anna Danielsdotter Grubbe samt syster till assessorn Peder Mattsson, adlad Stjernfelt (eller Grubbe).

ur: Linköpings stifts herdaminne, del 2, sid. 151. Håhl. (1846).
Johannes Nicolai eller Clai Prytz, född d. 24 Januarii 1550 i Örebro. Fadren Stadsskrifvare ibm Claus Prytz Hansson, af en gammal adelig ätt från Tyskland. Student i Upsala 1572. Collega Scholæ ibm 1573. Prestvigd 1580. Hofprest hos Riksrådet Sten Lejonhufvuds enka, Ebba Liljehöök. Rector Scholæ i Arboga 1581. Konung Johan III:s Hofpredikant 1589, då han i synnerhet predikade hos Drottning Gunilla. Kyrkoherde här (Söderköping och Skönberga). Bevistade Upsala möte 1593 och undertecknade dess beslut. Prost 1598. † den 7 Nov. 1637. Han var en verksam, vaksam och nitisk herde.
Gift 1:o med Margaretha Persdotter från Arboga. Sonen Andreas, biskop i Linköping. Clas, Kyrkoherde i Norrköping. Erik, Kyrkoherde i Kudby. Johan, Kongl. Hofpredikant.
2:o med Elisabeth Mattsdotter, dotter till Kyrkoherden i V. Husby, Matthias Petri, och syster till Biskop Johannes Mattiæ i Strengnäs. Sonen Daniel, Öfverste-Lieutenant, blesserad och † vid Köpenhamn 1659. Johan, Magister, Krigsprest i Tyskland. Catharina, gift med Kyrkoherden Brask i Weta. Christina, gift med Comminister Eskillus Jonæ Gråberus här.
Jfr Westen Sv. Hof-Cler. Hist. 1. 188

ur: Linköpings stifts herdaminne, del 3, sid 498-500. Westerlund och Setterdahl (Linköping 1917-1919). Johannes (Hans) Prytz, född i Örebro 1550 24/6, "emellan 3 och 4 effter middagh". Föräldrar: Claas Hansson Prytz, stadsskrifvare, och Karin Bengtsdotter. Efter studier i Örebro, Arboga och Vadstena student i Upsala 1572; kollega vid katedralskolan där 1573; prv. 1580; skolmästare (rektor) i Arboga 1581; hofpredikant hos konung Johan III 1589; kyrkoherde här (Söderköping) 1591 27/10, tilltr. genast; prost 1598. † 1637 7/11, "klockan nyie", begr. i kyrkan af biskopen Jonas Petri Gothus 26/11. -Hans grafsten har funnits därstädes men är numera förstörd.
- Gift 1) 1584 med Margareta Pedersdotter (änka efter Herr Olof, kyrkoherde i Fors af Strängnäs stift), † 1597 2/1, dotter af herr Peder, kyrkoherde i Näshulta af Strängnäs stift.
-Barn: Claudius, kyrkoherde i Norrköpings S:t Olai. Ericus, kyrkoherde i Kuddby. Andreas, biskop i Linköping. Margareta, gift 1) med E. Johannis, 2) med M. Norcopensis, 3) med B. Risingius, alla 3 kyrkoherdar i Hällestad. Dessutom 2 döttrar, som dogo före fadren.
2) 1598 3/8 med Elisabeth Mattsdotter, † 1637 11/8, kyrkoherdedotter från Västra Husby.
-Barn: Johannes, kgl. Hofpredikant. Catharina (Karin), gift med J. Brask, kyrkoherde i Veta. Daniel, f. 1609, stud i Ups. 1628, öfverstelöjtn. Vid Östgöta infanteri, sårades vid belägringen av Köpenhamn 1659 11/2, † s.å. 18/3. Christina (Kirstin), gift 1) med E. Gråberus, komminister här; 2) med B. Sundelius, kyrkoherde i Östra Ny. Anna, gift med D. Kihlman, komminister i Linderås. Ingrid, gift med M. Uhr, kyrkoherde i Mogata. En dotter gift med "Ställan Holst" som begr. i Östra Ny 1668 21/5, då han kallas "pastoris swåger". Dessutom 2 söner som dogo före fadren.
I likpredikan hade biskopen till text Tob. 14:1-4, som uppdelas sålunda:
I. Huru Gudh vndeliga Tobiam och thenne wår S. Broder rijsat och agat haffuer. - - - Hwadh thet för en beswärligh Scholegång honom warit haffuer, kan then wäl besinna, som wet whadh Scholedisciplin haffuer innebära; Hele nästan daghen haffuer han warit vnder arbete (förståndzens arbete menar Iagh) och mödo, twång och aga, hunger och nödh, etc. Men på the ledige stunder, tå han nödgades i gator och gränder för dörarna sökia födan, haffuer han lidit frost och köld, wäta och oreenhet: Och är intet twiflandes, at han jw mange onde ordh, affwijsningar och bortklappande, haffuer måst både til Morgenward och Afftonmåltijdh, til godo vptaga, som dock surt och swårt nogh haffuer warit at lijta på, och ther med til sängio gå. Thetta är honom j Barnaåhren wederfarit. Men i hans mogne ålder, haffuer ock Gudh behagat med bedröfwelsekalken honom beskienckia: Ty han haffuer tagit honom hans kära Hustru ifrå, - Och, icke thet allena, uthan - medh en grufweligh ögnesiuka behäfftat, meer än itt heelt åhr, så at han plat jntet sågh, och kunde icke skönia eller skilia dagh eller natt; Dock lät han läsa för sigh Texten til Söndagar, Helgdagar och Bönedagar, så ock till Lijkpredijkningar, och giorde med stoor flijt och alfwar än tå sitt Embete. Någon tijd efter, sedan han hade sin syyn igen bekommit (om hvilket bliffuer talat i thet andra stycket) wardt han medh en sådan heeso slagen, at måhlet honom aldeles förföll så at ingen kunde rätteligen höra eller fatta hwadh han talade, at honom skedde äfwen såsom Tobia, Lijka som Gudh hade intet behagh til hans förehafwande; Och med thenna plågo war han en lång tijdh belastat. Så haffuer ock Gudh vnderliga fördt thenne wår S. Broder vnder rijsande och agande, både i Barndomen och ålderdomen: Och så widt räcker thet första Stycket. II. Sedan beskoda huru han sina Nådes liws igen haffuer lysa låtit, och them båda tröstat. -1.- han (Tobias) bekom sin syyn igen; -2.- hans lijfzetidh warade än nw i fyretiyo åhr, -3.- han bleff dödh i godom fridh, -4.- Gudh ährade Tobiam medh - en hederlig begraffning: - - -. Gudh haffuer - wälsignat honom (Prytz), at han merkeliga haffuer sigh i sine Studier förkoffrat til månges förvndran, och thet medh sådant nijt genomgåt, at när han tyckte han icke kunde så myckit lära, eller icke så stoor flijtigheet i then ene Scholan, begaff han sig annorstädes ther han hörde någon flijtigheet finnas, och foor så stadigt i sitt förehafwande, til thes Gudh kallade honom genom lagligh medel, at blifwa - til åtskillige tienster för sin skickeligheet, flijtigheet och alwarsamheet förordnader och omsider lagligen kallader til thenne lofflige Försambling -. Synen haffuer Gudh ock gifwit honom således igen, at han (aff hwadh orsak kan Iagh icke weta) lät sigh en gång vthledsaga, och kom her i Staden, - i en Köpmansbood, ther en förnemligh Adelsfru inne war, som honom kände, och öfwer hans bedröfwelse medlidande hade, och förthenskul begärade, hon måtte besee hans ögon, thet ock skedde; hwilken sade honom någre medel, som han brukade, och sedan kom så fulkomliga til sin syyn igen, at han alt in til sin dödh haffuer kunnat redeliga och klarliga see läsa allahanda skriffter vthan glaasögon, lijka som i sin bästa vngdom. Måhlet som honomgenom then ynkeliga heesa förfallet war, haffuer Gudh ock honom igen gifwit, så at han haffuer wäl kunnat förretta sitt ämbete i Kyrkian medh siungande och predikande, in til thes döden honom nalkades. - - - III. Sidst wele wij besinna, hwadh helsosamt wij her aff merkia och lära kunne. - - - I personalierna heter det om honom: "Han haffner - högeliga elskat nöckterheet, och altijd hatadt och straffat dryckenskap och öfwerflödigheet." Om honom fäller Braad det omdömet: "I sin församling en verksam, vakande och nitisk Herde" och meddelar, "at han ägde - så mycken styrka at han 3 veckor före sin död predikade med mycken munterhet". Han har underskrifvit Upsala mötes beslut 1593 och Presterskapets - Obligation och Försäkring 1594 19/2.