Lars (Peter) Wåhlin

Född 1772-07-23 i Glimåkra (L). [1]
Död 1834-09-09 i Norrvidinge (M). [2]
Dödsorsak: Nervfeber.

Levnadsbeskrivning

Student 1782 [10 år gammal!], fil mag. i Lund 1790, studerade i Uppsala 1792 -93, docent i litteraturhistoria 1793, kanslist vid Kungl. utrikesexp. 1797, besökte s.å. "de flesta tyska akad. och Danmarks båda lärosäten", prästvigd 1800, teol. kand. s.å., teol. lic. 1801, vice pastor i Farhult 1803, förordnad uppehålla professuren i historia april - maj 1805, kyrkoherde i Farhult och Jonstorp s.å., teol. dr i Uppsala 1809, prost 1810, kyrkoherde i Norrvidinge och Dagstorp 1819. Under vistelse i Uppsala och under utrikes resor fick han tillfälle att göra sig bekant med många betydande kulturpersonligheter (i hans stambok finns dikter och andra bidrag av både Schiller, Klopstock, Herder, Fichte och andra tyskar liksom även av Anna Maria Lenngren, Thorild, J.D. Wallerius m.fl. svenskar. Allt detta visar vilken utomordentligt verksam man L.W. var under de omkring 20 år han tillhörde akademin. ... "Ser man närmare på hans oförtrutna litterära aktivitet, måste man emellertid nog erkänna, att den mera kritiska samtiden hade rätt i sin uppfattning, att åtskilligt av hans flödande retorik balanserar på gränsen till det pekorala." "Trots sin framåtanda måste L.W slutligen resignera på den akademiska karriär som han givetvis tänkt sig." Men L.W hade inte glömt sina ungdomsårs akademiska aspirationer. Efter att i omkring ett kvarts sekel ha levat skild från de akademiska sysselsättningarnas centrum fann den nu 57-årige L.W. sig manad att anmäla sig som sökande till domprostbefattningen i Lund, där hans halvfarbror Christian Wåhlin 1829 slutat sin de senaste åren helt vegetativa tillvaro. Den följande befordringsstriden kom att icke minst genom L.W:s ingripande redan från början präglas av stor hetsighet. Det slutade med att en annan sökande utnämndes. L.W. hade vägrat att "speciminera" (avlägga lärdomsprov). Insinuationer framfördes att han inte hade vågat. I förbittring över den kränkningen skrev L.W på rekordtid en teologisk avhandling. Det blev en disputation som väckte enormt uppseende, bl.a. för att det hela kom att forma sig till en lärd revolt mot akademins lärdomsmonopol. L.W hade inbjudit präster från landet att vara opponenter, och en rad skickliga latinare kom dit och överraskade åhörarna med sin lärdom och stilistiska förmåga. En gyckelmakare överöst biskop och fakultet med det grövsta hån och ovett. För L.W:s vidkommande blev emellertid det hela mest en desperat demonstration som de flesta betraktade som bevis på hans bristande balans. Åtskilligt tyder dock på att man, hans förlöpningar till trots, inte gjorde L.W, full rättvisa och att hans långa frånvaro från akademin i alltför hög grad blev utslagsgivande. [Carlquist 7 s.321 ff.] P.G. Ahnfeldt skriver i Studentminnen 2 s. 35 så här: "Ett nyktert och i allo städat presthus var dr L.P. Wåhlins i Norrhviddinge. Doktorn var en strängt ceremoniös man, hans doktorinna en mild och angenäm fru, barnen väl upptuktade och sediga. Det borde således aldrig falla någon af de senare in att, i fadrens närvaro eller der det annars gälde observansen, gå före en äldre bror eller syster genom en dörr eller intaga högra sidan, der åldern anvisade den venstra. Pastorsadjunkten hade ock sin plats given. En gång hände det sig likväl att en sådan tog dristighet till sig och klef fram och satte sig i soffan. Principalen bleknade, men sade ingenting. Först sedan adjunkten lemnat platsen, tog doktorn sin näsduk, gick bort och fejade rummet efter embetsbrodern. Berättelsen har jag af denne som sedan blef Wåhlins efterträdare i Norrhviddinge och som visste att förtälja åtskilliga liknande drag af Wåhlins ordningsanda." (L.P. Wåhlins efterträdare hette Anders Jesper Möller.) Boken "Söta Louise och ollonfläsk" av Inger Rudberg bygger på brev som Lars Peter Wåhlin har skrivit till sin hustru och sina barn. Den är verkligen läsvärd för den som vill lära känna familjemedlemmarna och den tid de levde i. Boken innehåller bl.a. ett omfattande personregister.