Per Gunnar Rikard Guldbrand Grenander

Militär.
Född 1914-03-26 i Umeå landsförs (AC). [1]
Död 1998-01-29 i Matteus (AB). [1]

Levnadsbeskrivning

Kungl Krigsvetenskapsakademien
Minnesteckningar över bortgångna ledamöter

Översten av 1. graden Pehr-Gunnar Grenander avled den 29 januari 1998. Han föddes i Umeå 1914. Närmast anhöriga är hustrun Hertha samt döttrarna Lena och Åsa.

Gunnar eller "Pelle" Grenander, vars far var jägmästare, var i sin ungdom landstormspojke, valde officersyrket och blev 1936 fänrik vid Bodens artilleriregemente. 1944 blev han kapten vid fälttygkåren. Han gick genom Artilleri- och ingenjörhögskolan, där han också undervisade under åren 1947-1949. Under en tid studerade han vid Tekniska högskolan i Stockholm och under åren 1954-1957 var han lärare vid Krigshögskolan. Det mesta därutöver har att göra med hans tjänstgöring vid Försvarets materielverk och dess föregångare. Under större delen av 1950-talet var han chef för artilleri- och ammunitionssektionen vid Arméförvaltningen. 1958 blev han chef för robotkontoret vid Armétygförvaltningen, och från 1964 till sin avgång från aktiv tjänst 1975 hade han befattning som chef för vapenavdelningen vid Arméförvaltningen, senare Försvarets materielverk. Fram till 1983 verkade han sedan som konsult vid Bofors.

Gunnar Grenander tillhörde en släkt av matematiker. Han var en av vår tids främsta vapenexperter. Hans kunskaper om vapen och vapenverkan utvecklades med hans utbildning, trupptjänst och verksamhet vid förvaltningen, men den var också i hög grad en produkt av hans egna egenskaper som uppfinnare och pådrivare. De flesta vapensystem från granatgeväret Carl Gustaf som började utvecklas på 1940-talet bär på ett eller annat sätt hans signatur. Till de mest bekanta hör robot 70 och haubits 77. En orsak till framgången var hans och andras observans på värdet av att vapnet måste ses i perspektiv av den miljö där det skulle användas.

Som föredragande i avdelningen för militärtekniska vetenskaper presenterade Grenander årsberättelsen i akademien för 1963 under rubriken "Pansarvärnsvapen kontra pansar". I den aktuella frågan om stridsvagnar borde beväpnas med kanon eller robot rekommenderade han fortsättningsvis kanon. Däremot förutspådde han att robotar snart skulle tränga ut rekylfria kanoner i pansarvärnet. Till perioden hörde ett fruktbart studiearbete inom försvarsförvaltningen och ett nära samarbete mellan försvar och industri. Grenander var en viktig och repekterad motpart till industrin i det nära samarbetet och bidrog med sin exceptionella tekniska begåvning till att projekt utvecklades till att bli exportframgångar.

Under ett antal år var Gunnar Grenander också anlitad som konsult av Försvarets läromedelscentral. Till hans talanger hörde förmågan att förmedla ett budskap. Han var en flitig författare och publicerade artiklar i Artilleritidskrift samt arbeten som Vapenlära för armén (1986) och Arméns eldkraft 1939-1995 (1996). Han medverkade i verket Kungl artilleriets historia, och när Nationalencyklopedin organiserade sitt omfattande arbete var det naturligt att han blev anlitad som militärteknisk expert. Genom det stora antal artiklar som han på det sättet har förmedlat till allmänheten, kommer han under lång tid framöver att ha format den allmänna bilden av vad som avses med artilleri och vapenlära. Med sin stora aptit på nya uppgifter kunde Gunnar Grenander inte avhålla sig från att gå in i vår historias största gåta, dödsskottet vid Fredrikssten den 30 november 1718. Med arbetet "Karl XII:s död" (1988) ville han på ballistiska grunder bevisa att skottet avlossades med en tre- eller sexpundig kanon från en avlägsen norsk ställning, och att således varje mordteori måste vara falsk. Men vår historia behöver leva med gåtor av detta slag. Grenander har senare blivit motsagd både i Sverige och Norge, och diskussionen kommer att gå vidare - nu ytterligare berikad. När han gick bort var han engagerad i forskning i Trettioåriga krigets historia.

Gunnar Grenander spred stor trivsel i omgivningen. Hans bemötande var vänligt och hans skratt smittande. På begåvade personers vis kunde han vara både glömsk och opraktisk, så fort som han kom utanför vapenområdet. Han valdes in i Kungl Krigsvetenskapsakademien 1959.

www.kkrva.se/Artiklar/986/norberg.html