MEDICINALHISTORISK DATABAS

Årsberättelse från Naums Provincialläkaredistrikt af Skaraborgs län för år 1886.

1:o Kyrkoskrifne invånarnes antal vid redovisningsårets början 42385
b) Antalet födde under året 1149
c) Antal döde under året 554
d) Antal döde barn under ett års ålder 107
Liksom förhållandet varit under de sista sex åren, har folkstocken äfven detta år minskats, varande minskningen sedan i fjol ej mindre än 508 personer. Sålunda har distriktets innevånare antal från år 1880 nedgått med 2120 personer. Årets mortalitet är 1,31% eller 0,3% mindre än i fjol, och nativiteten 2,61% eller lika med förra årets. Minskningen får sålunda tillskrifvas de utflyttningar, som egt rum, dels till städerna företrädesvis Stockholm, dels till utlandet, hufvudsakligen Norra Amerikas förenta stater.

2:o Allmännare förekomne sjukdomar
a) Infektionssjukdomar
Nervfebern har förekommit i spridda fall under årets fleste månader. Endast Askjums by af Malma socken vann den någon nämnvärd utbredning i början af sommaren och fortfor till September, då den nästan helt och hållet upphörde. Sjukdomen spred sig hufvudsakligen genom smitta, men på tvenne ställen kunde dess uppkomst med största sannolikhet härledas från orent vatten ur brunnar med tillflöden från gödselhögar och dylikt. Äfven Skarlakansfebern har under hela året förekommit, i början lindrigt, men med Augusti månads ingång häftigare, isynnerhet i Bärebergs och Främmestads socknar. Dödligheten har varit ovanligt stor, nära 18%. De flesta dödsfallen hafva inträffat genom eftersjukdomar vanligen i njurarne med blödningar och allmän vattusvullnad. Många fall hafva varit komplicerade med difteri. På sensommaren uppträdde messling bland barnen, äfven en och annan äldre, som sannolikt i barndomen undgått sjukdomen, blef angripen. De fleste fallen voro lindriga och återgingo snart till helsa, men hos några öfvergick den messlingen tillhörande Katarren i luftvägarne till verklig croup, som i 3 ā 4 fall slutade dödligt, äfven der tracheatomi företogs. Som emellertid messling sällan anmäles för läkare, utgöra de i öfversigten upptagne 19 fall endast 1/10 eller 1/20 af verkliga antalet. Äfven kikhosta är en sjukdom, som vanligen får sköta sig sjelf, och endast undantagsvis kommer under läkarebehandling. De 65 fall jag vårdat, visa emellertid, att denna sjukdom varit mycket utbredd inom hela distriktet under årets alla månader. De dödsfall, som inträffat hafva berott på komplicationer, kapillära bronchiter och pneumonier. Sjukdomen, som uppträdde med de flesta fallen i början af sommaren, aftog derefter småningom och har nu vid årets slut nästan upphört. Vid behandlingen har jag utom allmänna hygiaeniska föreskrifter användt hvarjehanda medikamenter såsom bromkalium, narkotiska extracter, alun, china tillsammans med expectorantia. Den bästa inverkan tycktes dock apomorfin hafva utöfvat såväl på sjukdomens duration, som till mildrande af paraxysmernas häftighet och freqvens. Den veneriska smittan, som sällan här förekommer, representeras under året endast genom en dröppel, som blifvit förvärfvad i Stockholm af en student, och medförd till hemmet. I likhet med föregående år bifogas här en sammanställning af Kommunalordförandernas uppgifter angående smittosamma sjukdomar. Den är i hög grad otillförlitlig och icke lämplig att deruppå grunda någon som helst statistik, i det de flesta kommunalordföranderna icke lemnat några uppgifter alls, andra deremot uppgifva endast några döda utan några sjuka, andra åter precis lika många sjuka som döda o.s.v. Den får emedlertid gälla för, hvad den kan. Det deruti förekommande fall af hjernfeber från Hyringa socken socken torde hafva tillkommit genom felaktig diagnos och har antagligen varit en vanlig hjerhinneinflammation eller kanske helt enkelt en tyfoidfeber. Något fall af epidemisk cerebrospinalmeningit har under året säkerligen icke inom distriktet förekommit.

b) Öfriga sjukdomar
Af alla sjukdomar, som här anmälas till behandling, intager den kroniska magkatarren första rummet. Och så kommer att fortfara, sålänge befolkningen fortsätter sitt lefnadsätt och sina ovanor att tugga snus och dricka kaffe i öfverflöd. Dessa äro nemligen tvenne artiklar, som utgöra allmogens allra oundgängligaste förnödenheter, och heldre afstår den vande snustuggaren brödet eller hvadsom helst än den kära ”snusbänken”. När han då så lefver på salt mat utan omvexling, är icke underligt, om hans matsmältningsorganer efter någon tid börja lida, och magkatarren är färdig. Så kommer han till läkaren och begär ett recept på något medikament, som bör utan utanförändring af dieten inom några dagar eller veckor reparera, hvad åratal brutit. Om då denne för honom framhåller orsaken till hans lidanden och afråder honom från det der skadliga bruk af snus till tuggning, blir han icke trodd, och Patienten vänder sig till en medgörligare läkare, af hvilken han får sin begärän, om recept på några droppar uppfylld, hvarmed han full af förtröstan vandrar till apoteket. Detta med afseende på den manliga befolkningen, ty så långt, att äfven qvinnorna bruka tobaken som njutningsmedel till tuggning eller rökning, har det ännu icke kommit här. Hos dessa ligger orsaken till magkatarren oftast i oregelbundenheten i deras måltider äfvensom, såsom ofvan nämndes, i ett omåttligt förtärande af kokhett kaffe. Någon gång öfvergår magkatarren i magsår, och alltid lider blodberedningen mer eller mindre, som bland annat visar sig genom den gråbleka hudfärgen och menstruationsanomalier hos qvinnorna. Utom magkatarren är Rheumatismen här endemisk, beroende på den ständiga blåsten på den kala slätten och de der uppförda dåliga, dragiga och fuktiga bostäderna. Rheumatismen förekommer under alla former akut och kronisk, i ledgångar och muskler, senskidor och nerver, orsakande mycket elände, ej minst genom de derifrån uppkommande ganska talrika hjertfelen. Under den kalla våren förekommo talrika sjukdomsfall inom respirationsorganerna dels såsom bronchiter dels som pneumonier, hvilka vanligen återgingo till helsa, men några slutade dödligt, sedan de antagit ett kroniskt förlopp. På sommaren anmäldes som vanligt flera akuta tarmkatarrer några med blodigt diarrhée, men i allmänhet hafva dessa varit mindre freqventa än föregående år. Af sinnesorganernas sjukdomar äro conjunctiviter och keratiter de vanligaste oftast beroende på något föregående trauma. De öronsjukdomar, som varit under behandling, hafva ofta varit följder af skarlakansfeber och envis trotsat de använda medlen. En perforation af trumhinnan af traumatisk orsak läktes utan vidare olägenhet blott genom att skydda det sjuka organet. Hudsjukdomarne representeras som förut af exzemet företrädesvis bland barn, som lefvat instängda hela vintern. Några fall af erythema multiforme, deraf ett intresserande såväl handryggen som pannan, har jag äfven i år haft tillfälle observera och behandla. Af sinnessjuka finnes enligt de från presterskapet inkomna uppgifterna bosatta inom distriktet inalles 48 personer samt 54 idioter, hvaraf 6 vårdas i fattighus, 3 på länslazarett, 4 på hospital och de öfriga 89 i enskilt hus. Under året hafva blifvit hos mig anmälde 10 fall nemligen 5 lidande af ursinne 4 tungsinne och 1 vansinne. För 2:ne sinnessjukes intagning å hospital hafva betyg blifvit utfärdade, och en undersökning verkställd för utrönande af en för brott tilltalad persons sinnesbeskaffenhet.
c) Öfversigt af gängse sjukdomar enligt formulären 5 och 7 i Sundhetscollegii cirkulär af den 31 Augusti 1874.
Se Bilagan!

3:o För den allmänna sjukvården vidtagne åtgärder.
a) Sjukes afskiljande från friska, sjukrum, sköterskor, utrymda bostäder, tillsyningsmän m.m.
Vid den under året gängse skarlakansfebern, som hufvudsakligen härjat bland barnen, har det varit rent af omöjligt att isolera de sjuka från de friska af det enkla skäl, att ofta endast ett boningsrum funnits i huset, hvarför vanligen sjukdomen, då den en gång inkommit i en familj, angripit alla minderåriga medlemmar, hvilka icke förut någon gång genomgått densamma. De åtgärder, som vid besök hos de sjuke vidtagits, hafva derföre måst inskränkas till förbud att mottaga onödiga besök af friska personer jemte föreskrifter angående rening af de sjuke, deras kläder och sjukrummen, samt undanskaffandet och nedgräfvande af alla uttömningar. Någon gång, då så varit af nöden, har serskilt sköterska måst anskaffas.
b) Folksamlingar vid begrafningar och andra omständigheter vid liks jordande.
Sålänge Provincialläkaren enligt helsovårdsstadgan icke fått sig tillerkänd rättighet att förelägga viten, står han vanmäktig i sina bemödanden att utrota oseden hos allmogen att till begrafningar utan afseende på den dödande sjukdomens art inbjuda en mängd folk att följa den döde till grafven och derefter välplägas i sorgehuset mer eller mindre grundligt allt efter förmögenheten hos den aflidne. Somliga begabba rent ut förbud i detta afseende. Detta fick jag erfara sednaste Maj månad, då en hemmansegare i Tengened miste sin hustru i nervfeber. Oaktadt varningar såväl af mig som vederbörande kommunalordförande tillställde han ett begrafningsgille, som varade hela tvenne dagar, och då jag anmälde saken för kronolänsmannen i orten för beifran, sade denne sig icke kunna upptaga målet, emedan inga lagrum fanns att åberopa för åtalet. Under sådana förhållanden tjenar det ju intet till att predika för personer, som icke vilja inse sitt eget väl.
c) Instäld skolgång
Skolgången har under hela året fortgått utan afbrott. Den svåraste skarlakansfeberepidemien i Bärebergs och Främmestads socknar inträffade på en tid, då skolorna hade ferier, och då de åter på hösten började sättas igång, blefvo barnen från sådana ställen, der sjukdomen uppträdt förbjudna besöka skolorna en tid och till dess nödiga reningsåtgärder med rökningar o.d. blifvit vidtagne. Det hade nog varit behöfligt att på många ställen till hindrande af messlingens utbredning stänga skolorna, men någon sådan åtgärd har emedlertid ingenstädes blifvit vidtagen. Skollärarne sjelfva äro icke heller angelägna derom, då de hafva utsigt att i stället få undervisa på andra tider af året för att få det för undervisningen stadgade antal veckor fullt.

4:o Allmänna helsotillståndet under året. Till dess befordrande vidtagne åtgärder i afseende på
a) Godt vatten till dryck och matlagning.
Genom den ringa nederbörden under hela våren och försommaren ända till medio af Juli månad, då något regn föll, och den derefter ända till November utan afbrott ihållande torkan uppstod brist på vatten såväl till dryck och matlagning som för kreaturer, och på flera ställen måste vatten köras från långt aflägse naturliga vattendrag. Genom jordborrningar i bottnen på brunnarne kunde godt vatten erhållas åtminstone för hushållsbehof. En följd af torkan var äfven, att vattnet i åar och strömmar minskades så betydligt att de vid dem anlaggda qvarnar afstannade, och mången fick göra resor på 3 ā 4 mil för att få sin säd förmald. Lyckligtvis inträffade före Jul så mycken nederbörd, att vattenqvarnarne åter kunde sättas igång, och äfven den fattigare delen af befolkningen, som saknar dragare kunde få sin julmäld iordning. Det dröjde emedlertid rätt länge, innan den uttorkade jorden blef så mättad, att vattenståndet i brunnarne steg till det normala, och förrän snö fallit, som sedan smälte till vatten, kan man icke anse behofvet hafva blifvit fyldt.
b) Förekommande af källors, brunnars m.m. orenande
Härmed är man i allmänhet icke så nogräknad, och först när befolkningen kommit till insigt derom, att vattnet utgör den förnämligaste bärare till många smittämnen, hvaraf våra vanligaste folksjukdomar uppstå, torde mera omsorg nedläggas på brunnars skydd mot orena tillflöden, såväl ofvanifrån, som från i närheten varande orena ansamlingar af gödsel, affall etc äfvensom från kyrkogårdar. Till dess blir det otacksamt och utan ändamål att söka förmå vederbörande att förlägga en olämpligt belägen brunn på en annan något aflägsnare eller högre liggande plats. Vid brunnsgräfningar tages nemligen oafsedt lokala förhållanden sällan annat i betraktande, än huruvida brunnen kommer att ligga beqvämt för köket, och mången gång nöjer man sig med en några alnar gräfd fördjupning i den sanka marken utan annat skydd ofvanifrån än några öfver öppningen laggda bräder istället för brunnskar. Också finner man ofta en sådan ”källa” ^x till smittosam sjukdom, såsom varit fallet på ett par ställen i Malma socken, der nervfeber utbrutit i början af sommaren. ^xbrunn kallas på Vestgötaspråket källa.
c) Aflägsnande af orenlighet uti eller i närheten af boningar eller annan osnygghet.
Numera anträffas sällan andra husdjur i boningsrummen än fjäderfä hos torpare och backstugusittare, likväl råder ännu mycken osnygghet inomhus, idet folket har för vana att dag som natt vistas tillsammans i ett enda rum, som sällan vädras eller skuras. Om familjen är något så när stor hvilket vanligen är fallet, med flera barn och tjenare, kan man tänka sig, hur odräglig luften skall bli under natten, och för en ovan person är det påkostande instiga i en sådan boning på morgonen, innan en del af de osunda ångorna fått utsläppas genom dörren eller den öppna spiseln. Som fenstren vanligen icke äro försedda med gångjern utan tillspikade, och innanfenstren få sitta qvar öfver sommaren, kan ingen luftvexling på denna väg åstadkommas. Det är godt, sålänge de öppna spislarne begagnas för eldning och matlagning, men i de hus, som nu uppföras, blifva dessa ersatta med kakelugnar eller jernkaminer till stort mehn för nödig luftvexling. Såsom en följd häraf får man under vintern se exzemer och andra hudsjukdomar uppträda bland de mindre barnen, som då få vistas sin mesta tid inomhus och endast undantagsvis insupa den friska luften. De beqväma matskåpen stå ännu inne med sitt vämjeliga innehåll, unkna och möglande födoämnen, rester efter måltider på de öfre hyllorne och smutsiga kläder i nedre rummet. För att göra luften i boningsrummet ännu mera osund bruka såväl bönder som s.k. bättre folk spänna streck vid eldstaden och upphänga de spädaste familjemedlemmarnes af urin genomdränkta linnepersedlar till torkning. Bad användes sällan af äldre under sommaren och aldrig om vintern undantagandes i Wara, der ett badhus blifvit uppfördt. De späda barnen badas i vanliga fall icke, sedan de efter födelsen af barnmorskan blifvit befriade från hudsmörjan, och mången moder vet icke ens, huru ett bad serveras, utan föreställer sig, att tvättning och bad äro synonyma begrepp. Äfven utomhus råder mycken osnygghet, och såväl närmast kring väggarne som på gårdarne träffas hvarjehanda orenlighet, äfven uttömningar efter menniskor och djur, som borde hafva sin plats i gödselstaden eller på åkern. Marken närmast trappan är genomdränkt af urin, och en urinös lukt träffar luktorganet vid ingången i huset. Man kan till och med få se urinsyrade salter i riklig mängd afsatta på trappstenarne efter urinens afdunstning. Afträdeshus finnas icke öfverallt vid gårdarne, och der de finnas, begagnas de icke af allt husfolket. På slätten ligga husen merändels fria, sällan omgifna af planteringar. En och annan har dock kommit till insigt om fördelen deraf såväl i sanitärt som i estetiskt afseende och anlagt en liten trädgård och planterat skyddsträd kring gården.
d) Olägenheter af fabrik eller annan näring på arbetares eller närboendes helsa
Fabriker finnas inga af betydenhet. Den enda, som kan räknas hit, trämassefabriken vid Främmestad, har liksom flera föregående år stått stilla. Ett bränneri drifves å Egendomen Sjötorp i Larfs socken. Dessutom finnas flera garfverier och färgerier vid de större vattendragen och jernvägsstationerna. Utom flera förut befintliga mejerier har under året ett sådant blifvit anlagdt i Halfås socken. Vid det invid Nossan inom Barne Åsaka socken belägna s.k. Foglums mejeri hade det dermed i sammanhang uppförda svinhuset erhållit ett sådant läge, att orenlighet derifrån nedrann i ån och orenade vattnet, hvarföre jag hos vederbörande myndigheter med anmälan härom begärt, att svinhuset skulle förläggas på lämpligare plats. Binäringas idkas endast obetydligt; fiske af den invid sjön Wenern boende befolkningen och slöjd i Bärebergs och Främmestads skogstrakter. Härifrån har folket för sed att om sommaren utvandra till andra socknar för att vinna anställning som timmermän eller snickare vid byggnader och dylikt. På slätten är allmogen okunnig i slöjd äfven i förfärdingandet af de aldra enklaste redskap.
e) För helsan vådliga boningslägenhet (öfverbefolkning)
Finnas väl icke, men i några stathus vid de större egendomarne samt vid jernvägsstationerna träffar man familjer, som bo allför trångt. De å sank mark uppförda bostäderna med låg grund lida af fukt och golfdrag, som icke är utan inflytande på innevånarnes helsa, isynnerhet som husen för öfrigt äro illa ombonade, kalla och dragiga utan skydd för den på slätten merändels rådande blåsten.
f) Luftvexling i rum, der större antal menniskor vanligen samlas.
Luftvexlingen ombesörjes, så godt ske kan, genom ventiler i kyrkorna och skolorna. De gamla kyrkorna sakna annan luftvexling, än den som kan ske genom dörrarne och fenstren om sommaren. Då de också vanligen äro öfverfulla af menniskor, blir luften snart förskämd såsom öfvermättad med kolsyra, och det är icke så ovanligt att bevittna svimmningar under gudtjensten. Kommunalordföranden i Karaby, som tillika är skollärare, klagar öfver mindre god luftvexling i skolan; i andra skolor torde äfven finnas skäl till anmärkningar i berörde afseende. Utrymmet i de flesta skolor är alltför litet, för det antal barn, för hvars undervisning de äro afsedda.
g) Andra omständigheter, som kunna mehnligt inverka på helsoförhållandena.
Årets gröda har blifvit god och såsom väl inbergad till qvaliteten utmärkt. Visserligen har genom den under året rådande starka torkan skörden blifvit ringa med afseende på klöfver och hö såväl som vårsädeshalm, dock tror jag icke foderbrist är att befara. Äfven potatisen har gifvit god afkastning med hög stärkelsehalt. Men hvad hjelper det bonden, att hans äring blifvit god, då han icke får betalt för sin säd så mycket, som motsvarar produktionskostnaden. Följderna häraf visa sig alltmer, och det ekonomiska betrycket blifver för hvarje år svårare. Konkurser med exekutiva auktioner utlysas nästan hvarje söndag från predikstolarne, och mången förr välbergad bonde måste lemna sin gård åt creditorerna, deribland också Hypoteksföreningen, för att sjelf falla fattigvården till last, eller, om han ännu kan glädja sig öfver obrutna kroppskrafter, för att i främmande land söka sig en bättre lycka. Allmogens hopp står nu på förändring i gällande tullagstiftning, få nu se, om det svikes, eller i hvad mån blifvande spannmålstullar komma att inverka på det ekonomiska eländet hos såväl arbetsgifvare som de nu sysslolöse arbetarne. Dryckenskapen frodas icke mycket här. Det är egentligen endast vid Julen, som man får se bränvin i stugorna. Vid marknadstillfällen och auktioner förtäres och öl bränvin under namn af vin af mången, mer än han tål och kan bära, tagande sig uttryck i oljud och kraftyttringar af hvarjehanda slag. Ölkrogar finnas egentligen endast vid de större jernvägsstationerna. Från några gästgifvaregårdar försäljes öl till afhemtning, på andra får det förtäras på stället. I Össunga socken finnes en lönnkrog, som hittills varit för vederbörande kronobetjening omöjlig att utrota. Hoffmans droppar användes icke här såsom rusmedel, icke heller tagas de som universalmedel mot allehanda krämpor bland den qvinliga befolkningen. Qvacksalveri idkas föga af inom distriktet bosatte, och medicin i enkel form tillhandahålles endast på några större från apotek aflägse belägna egendomar åt underlydande i pressanta fall. Arsenik på obehörig plats har jag under året icke påträffat.
h) Serskild, för kommun eller visst ställe derinom antagen och faststäld helsovårdsordning
Finnes endast för Wara kommun, som har egen helsovårdsordning, hufvudsakligen öfverensstämmande med den för staden gällande.
i) Viten förelagda enligt §30 i helsovårdsstadgan
Kommunalordföranden i Tengened uppgifver, att ett vite af 10 kronor blifvit åsatt ”för orenlighet uti eller kring boningar, men omnämner icke, att det någon gång blifvit försutet eller uttaget. Jag är öfvertygad, att om samme Kommunalordförande velat göra sig besvär och se till den inom och utomhus befintliga orenligheten inom Tengened socken och icke minst vid den derinom belägna Grästorps jernvägsstation, skulle han mångenstädes haft anledning ådöma de stadgade böterna. Vid kommunalstämmorna komma nästan aldrig några helsovårdsärenden under behandling.

5:o Förhållandet i allmänhet med
a) Sundhetspolis samt kommunalnämnders verksamhet för allmänna helso- och sjukvården.
Endast vid Vara jenvägsstation finnes serskilt sundhetspolis utgörande en del af dess municipalstyrelse. Eljest skulle de respective kommunalnämnderna äfven taga hand om, hvad som rör allmänna helsotillståndet, fast så aldrig sker, emedan dessa myndigheter med sin ordförande i spetsen äro liknöjda och overksamma, äfven då de uppmanas att bättre sköta sitt värf. Uppgifterna om allmänna helsotillståndet, som kommunalordföranderna skola afgifva till Provincialläkaren årligen före Januari månads utgång inkomma aldrig utan bråk. Sålunda insändas endast omkring halfva antalet i ordentlig tid, resten måste infordras genom begärd handräckning från Konungens Befallningshafvande eller föreläggande af böter och först i medio af Mars inkommo de sista. Från kommunalordföranden i Thun saknas Uppgifterna ännu, oaktadt böters åläggande för den tredskande blifvit hos Konungens Befallningshafvande begärdt. Och när nu dessa uppgifter omsider inkomma befinnas de om möjligt tarfligare för hvarje år, så att det ser ut, som vederbörande författare högst motvilligt fullgjort sitt åliggande och sökt så knapphändigt som möjligt komma ifrån det lilla besväret. Man skulle tycka att åtminstone uppgifterna beträffande folkmängd, födde och döde voro tillförlitliga, men så är visst icke förhållandet, ty t.o.m. dessa börja nu utlemnas af en och annan, och, om samma uppgifter för kontrollens skulle infordras från vederbörande presterskap, befinnas dessa icke alltid öfverensstämma med kommunalordförandens. Sålunda uppgifver kommunalroedföranden i Edsvära folkmängden vara 3990, men pastor i församlingen upplyser, att den endast utgör 1216 m.m. Bäst vore under sådana förhållanden att slippa mottaga dylika uppgifter, eller ock att få dem från personer, som lägga sig litet möda vinn om att uppfylla sina pligter och älska sanningen.
b) Vaccination och revaccination.
Förrättas vanligen af skollärare, endast i Södra Kjedum, Laske Wedum och Wenersnäs socknar af der anställe barnmorskor. Som intet fall af smittkoppor under året förekommit har vaccination icke behöft företagas på andra årstider än den vanliga och ingen nämnvärd revaccination har egt rum. De för år 1885 hit insände journaler hafva blifvit granskade och jemte summarisk förteckning öfver skyddskoppympningen till Konungens Befallningshafvande insände den 9 Juni.
c) Apoteksväsendet
Det vid Vara jernvägsstation belägna apoteket blef af mig visiteradt den 13 sistlidne December, hvaröfver protokoll insändes till Kongl. Med. Styrelsen den 16 December.
d) Barnmorskeväsendet
Är i ett tillfredställande skick, och, då alla ordinarie barnmorskor äro kunniga äfven i den instrumentala förlossningskonsten, anlitas sällan läkare vid förlossningar. Sålunda har i thy fall läkarebiträde vid förlossningar endast 4 gånger påkallats under året, dervid verkstälts en perforation å hufvudet samt 3:ne tångförlossningar. Dessutom har en qvarblifven moderkaka blifvit uttagen för att stilla ihållande profusa blödningar. Under året hafva af barnmorskor blifvit verkställde 14 instrumentförlossnningar nemligen af
Maria Svensson 5.
Christina Johansson 2.
Sofia Nyström 2.
Anna Österlund 2.
Brita Häggblom 1.
Christina Öst 1.
Carin Johansson i Jung af Lidköpings distrikt 1.
Summa 14.
Hvaröfver berättelser af barnmorskorne afgifne blifvit af mig granskade och tid efter annan till Kongl. Med. Styrelsen insände

6:o Embetsförrättningar på grund af vederbörligt förordnande
a) För helso- och sjukvården. Embetsresor:
1. Till Helleved i Önums socken den 21 Januari för nervfeber.
2. Till Askjum i Malma socken den 21 Maj för nervfeber.
3. Till Askjum i Malma socken den 17 Juni för nervfeber.
4. Till Södra Lundby socken den 4 Juli för nervfeber.
5. Till Foglums mejeri den 20 Juli för misstänkt nervfeber.
6. Till Bärebergs socken den 2 Augusti för skarlakansfeber.
7. Till Bärebergs socken den 9 September för skarlakansfeber.
8. Till Bärebergs socken den 11 November för skarlakansfeber.
hvaröfver protokoller blifvit till vederbörande myndigheter insände
b) För medikolegala ändamål
1. Besigtning af liket efter Handlanden Gustaf Wetterlund i Vara den 24 Maj, sjelfhängd.
Protokoller insände den 28 Maj.
2. Besigtning af liket efter Pigan Maja Stina Persdotters från Ek Kronogården barn den 18 Juni ihjällegadt. Protokoller insände den 22 Juni.
3. Besigtning af liket efter Hemmansegaren Anders Olofsson i Karaby Rättaregården den 16 December, hjerhinneinflammation efter yttre våld. Protokoller insände den 22 December.

7:o Inom distriktet bosatt personal af
a) Läkare, hvilka på grund af aflagde examina eller vederbörligt förordnande äro till läkarekonstens utöfning berättigade
Undertecknad Provincialläkare enligt fullmakt den 31 December 1867.
Uti den af Kongl. Med. styrelsens ombundsman utgifna förteckning på Svenska läkare för år 1887 finnes Med. Licentiaten Hans Anderssen Wellén upptagen som Distriktsläkare i Grästorp.
b) Veterinärer
C. T. Andersson i Wara
J. A. Kjellman i Grästorp
hvardera aflönad af Hushållningssällskapet med 200 kronor.
c) Tandläkare, medhjelpare och lärlingar
Inga
d) Fältskärer, ämnessvenner och lärlingar
Inga
e) Apoteksföreståndare, provisorer och elever
Fritiof Lilja, Apotekare i Wara enligt privilegiibref af den 23 Augusti 1879.
Ephraim Wästberg, Elev.
f) Barnmorskor:
Maria Alsterberg för Wånga, Edsvära och Qvänums socknar. Lön 182 kronor 15 öre 22 1/2 fot råg samt dessutom för hvarje förlossning antingen hon tillkallas eller ej, 1 ā 4 kronor af bönder 50 öre af torpare.
Maria Andersson för Larfs pastorat. 303 kronor 75 öre samt 50 öre ā 1 krona för hvarje förlossning, der hon biträder.
Maria Öst för Ö. och W. Bitterna samt Hedum. Lön 350 kronor samt 1 ā 5 kronor vid hvarje förlossning.
Ingrid Andersson för Lekåsa och Åsaka socknar. Lön 220 kronor samt för hvarje förlossning 1 ā 2 kronor af bönder, 50 öre af torpare och soldater.
Annika Eliaedotter för Essunga socken. Lön 100 kronor 31,5 fot spannmål, hälften råg och hälften hafre, frivillig afgift vid hvarje förlossning.
Maria Svensson för Ryda pastorat. Län 250 kronor samt 1/2 ā 3 kronor vid hvarje förlossning.
Sofia Nyström för Främmestads pastorat. Lön 250 kronor samt 2 kronor för hvarje förlossning.
Christina Wänström för Skarstads pastorat. Lön 250 kronor samt 2 ā 5 kronor för hvarje förlossning.
Anna Österlund för Levene pastorat. Lön 200 kronor samt 3 kronor för hvarje förlossning.
Christina Johansson för Tengened och Flo. Lön 200 kronor samt 3 kronor för hvarje förlossning.
Brita Häggblom för Hyringa, Malma och Lågnums socknar. Lön 300 kronor.
Hanna Johansson Näs socken. Lön 250 kronor samt serskilt arvode minst 1 krona för hvarje förlossning uppgående till 75 kronor per år.
Inga Kjellin för Särestads pastorat utom Bjärby. Lön 250 kronor, fri bostad med kålgård, 50 kronor till ved, 75 öre ā 3 kronor för hvarje förlossning.
Maria Andersson för Thuns pastorat. Lön 316 kronor 90 öre samt minst 1 krona för hvarje förlossning.
Alla dessa äro examinerade äfven i den instrumentala förlossningskonsten. Dessutom finnes inom distriktet bosatte 3:ne privat praktiserande barnmorskor nemligen
Christina Öst i Bitterna
Anna Brita Warlund, Kajsa Andersdotter vid Wara jernvägsstation. De tvenne sistnämnde hafva icke undergått examen i den instrumentala förlossningskonsten.
g) Vaccinatörer deras namn och aflöning
A. Odelius för Wånga. Lön 10 kronor.
N. Svensson för Qvänum. Lön 7,50 öre
J. A. Lundqvist för Edsvära. Lön 10 kronor samt 50 öre för hvarje vaccineradt barn.
A. G. Carlén för Larf. Lön 20 kronor.
J. Thorsell för Tråfva. Lön 50 öre för hvarje vaccineradt barn.
A. Ternström för Lengjum och Väsby. Lön 50 öre för hvarje vaccineradt barn.
A. G. Thedéen för Lundby. Lön 50 öre för hvarje vaccineradt barn.
J. Hagström för Ö. Bitterna. Lön 50 öre för hvarje vaccineradt barn.
Alb. Hultén för W. Bitterna. Lön 50 öre för hvarje vaccineradt barn.
Maria Öst för Hedum. Lön 50 öre för hvarje vaccineradt barn.
K. J. Lidsell för Eling. Lön 50 öre för hvarje vaccineradt barn.
A. J. Lindroth för Åsaka. Lön 67 öre för hvarje vaccineradt barn af hemmansegare och lägenhetsegare, 33 öre för de andre.
O. A. Lindgren för Essunga (norra delen). Lön 35 öre för hvarje vaccineradt barn.
J. E. Sjölin för Essunga (södra delen). Lön 35 öre för hvarje vaccineradt barn.
J. Östendahl för Lekåsa. Lön 50 öre för hvarje vaccineradt barn.
C. J. Berlin för Foglum. Lön 25 öre för hvarje vaccineradt barn.
Aug. Hägardt för Kyrkås. Lön 25 öre för hvarje vaccineradt barn.
J. Lönngren för Ryda och Halfås. Lön 50 öre för hvarje vaccineradt barn.
Maria Svensson för Kjedum. Lön 50 öre för hvarje vaccineradt barn.
St. Westberg för Naum. Lön 50 öre för hvarje vaccineradt barn.
L. Lindstrand för Främmestad och Bäreberg. Lön 37 öre för hvarje vaccineradt barn.
J. Kihlberg för Skarstad, Vara, Önum och Hellum. Lön 25 öre för hvarje vaccineradt barn.
J. Ålander för Levene och Long. Lön 25 ā 50 öre för hvarje vaccineradt barn.
Alb. Ljungström för Sparlösa. Lön 25 ā 50 öre för hvarje vaccineradt barn.
J. Fremling för Tengened. Lön 50 öre för hvarje vaccineradt barn.
O. Sandholm för Trökörna. Lön 50 öre för hvarje vaccineradt barn.
A, Johansson för Hyringa och Lägnum. Lön 25 öre för hvarje vaccineradt barn.
J. Bolinder för Malma. Lön 50 öre för hvarje vaccineradt barn.
Th. Söderberg för Flo. Lön en årlig kollekt, samt 50 öre för hvarje vaccineradt barn.
E. Torsén för Åhs och Sahl. Lön 16 kronor 80 öre.
Hanna Johansson för Näs. Lön 6 kronor, samt 50 öre för hvarje vaccineradt barn.
S. Nilsson för Thun, Friel och Karaby. Lön 25 öre för hvarje vaccineradt barn.
J. Rhodin för Särestad och Bjärby. Lön 25 ā 50 öre för hvarje vaccineradt barn.
J. Fremling för Flakeberg. Utan lön.
A. Fredsell för Håle. Lön 50 öre för hvarje vaccineradt barn.
E. Lindholm för Täng. Lön 50 öre för hvarje vaccineradt barn.
h) Qvacksalvare
Inom distriktet finnas inga af betydenhet bosatta. Den i föregående årsberättelser omnämnda qvacksalverskan i Essunga Christina Mårtensson, Wässinge kärringen kallad, finnes ännu qvar, men låter sällan höra af sig. I {…} af Lidköpings distrikt finnes bosatt en prest, som utöfvar icke så litet qvacksalveri och äfven härifrån besökes han af en och annan. Hans kurer lära hufvudsakligen bestå i koppningar och ingnidning af crosonolja.

8:o Vetenskapliga iakttagelser märkliga sjukdomsfall, kirurgiska och obstetriska operationer af intresse.
Har jag inga att anföra.

9:o Fördomar och fel vid späda barns uppfödande och vård samt andra med allmänna helsovården sammanhang egande ämnen, som anses böra komma till allmän kännedomen men icke äro under ofvanstående rubriker hänförliga.
Beträffande dessa hafva i föregående årsberättelser det hufvudskligaste blifvit framhållet, hvartill jag för året intet har att tillägga. Årets mortalitet bland späda barn 9,31% visar i jemförelse med det för Skaraborgs län gällande 12,31% ett godt förhållande, antydande att åt de späda barnens vård egnas mera omsorg här än annorstädes inom landet.

Lilla Wästorp, Wara den 31 December 1886.
A. Grenander, Provincialläkare

BACK



Copyright © Bertil Grenander.