Årsberättelse från Naums Provincialläkaredistrikt af Skaraborgs län för år 1881

1:o a) Kyrkoskrifne innevånarnes antal vid redovisningsårets början 44167
b) antal födde under året 1267
c) antal döde under året 639
d) barn döde under ett års ålder 155
Folkmängden har under året minskats med 338 personer, hvartill orsaken hufvudsakligen får sökas i utflyttningar företrädesvis till Amerika, ty såväl mortaliteten som nativiteten under begge åren visa inga anmärkningsvärda skillnader.

2:o Allmännare förekomne sjukdomar
a) Infektionssjukdomar
Den nervfeber, som vid förra årets slut i spridda fall förekom inom Främmestads socken, öfverfördes derifrån vid detta års början till närgränsande Lägnums socken, der den hufvudsakligen å egendomen Anestorp fortfor till April månads slut. En piga från nämnde egendom hade besökt sin i Främmestad socken boende nervfebersjuka syster och medfört smitta derifrån till hemmet, der hon snart sjelf insjuknade. Oftast sprides smittosamma sjukdomar från en ort till en annan genom tjenstfolk antingen på ofvannämnde sätt genom slägtingars onödiga besök i de sjukas hem, eller också derigenom, att då en tjenare insjuknat i någon sjukdom hvilken som helst, begär han vanligen att blifva flyttad till sitt föräldrahem, om han eger något sådant eller ock till någon bofast slägtinge, och husbonden som tycker det vara beqvämast för sig, att på så sätt blifva qvitt sin tjenare under sjukdomen, motsätter sig icke denna hans begäran. Ja, sådana sjuke tjenars flyttningar ske stundom trots uttryckliga förbud, som gifves af läkare i den allmänna eller serskilta sjukvårdens intresse. För den i Anestorp gängse nervfebern företog jag på vederbörandes kallelse tvenne tjensteresor, och genom energiska åtgärder till hindrande af sjukdomens vidare utbredning blef denna också inskränkt till ett obetydligt område. Då sjukdomen på våren upphörde, hade inalles inom 7 familjer 22 personer varit angripna, deraf endast 1 aflidit. Under sommarmånaderna anmäldes intet fall af nervfeber, men på hösten förekommo i Friels socken å egendomen Frielsberg några fall, deraf 1 slutade med döden. Äfven inom Skarstads och Longs socknar hade sjukdomen visat sig först i September månad, utan att vinna någon utbredning, men i December månad insjuknade i tvenne torp under Storegården i Long flere personer den ena efter den andra, och här fortfor sjukdomen ännu vid årets slut. Äfven hit hade sjukdomen kommit genom en sjuk piga, som från Nordhalla i Jungs socken, der sjukdomen lär varit gängse, hemflyttat till anförvandter. Såväl hon sjelf som en sedermera insjuknad broder afledo efter någon vecka, hon efterlemnade 2:ne späda tvillingbarn. Hon hade nemligen trots Griesingers Hirchow’s Handbuch der speciellen Patologie und therapie förklarat att "digifvande qvinnor angripas mera sällan af tarmtufys än andra individer i samma lefnadsålder", insjuknat under det hon ännu ammade sina begge barn. Under Januari och Februari månader låg jag sjelf sjuk i nervfeber, som jag ådragit mig under en tjensteresa till Främmestad den 2 December 1880 och måste intaga sängen den 18 ejusd,.
Skarlakansfebern har under större delen af året hållit sig inom de fleste af distriktets socknar företrädesvis Edsvära, Long och Flo och skördat sina offer bland barnen serskilt de minste. Döden har antingen inträffat i sjukdomens början under hjernsymptomer eller genom tillstötande difteri sällan genom efterföljande njurblödningar med vattusot. Att behandla barn sjuke i skarlakansfeber är för landsortsläkaren en ledsam uppgift, ty utom misstroende mot hans åtgärder att genom tvagningar, bad och iskylda drycker i någon mån söka befria de stackars barnen från den starka feberhettan, der de ligga nerbäddade i sängarne och höljda i tjocka täcken, kantänka för att hindra sjukdomen att "slå in i kroppen", blifver han ofta rent afhindrad och uppmanad att icke oroa de små patienterna, då han vill ur munnen och svalget på mekaniskt sätt aflägsna de förderfliga aflagringarna, och om han också vid sitt besök omsider lyckats få bort dessa, och svalget är något så när rent, hur skall han kunna vänta, att barnen nästa dag af sina pjunkiga vårdare blifva ordentligt ansade? sorgligt att behöfva lemna dem åt sitt öde, i händerna på sådana, som för att urskulda sin egen uraktlåtenhet hylla fatalismens trosläror eller till och med utan synnerlig afsaknad se en eller annan af familjens tärande medlemmar gå bort. Försigtighetsmått mot denna sjukdoms spridning äro temligen ändamålslösa, sålänge skolorna få besökas af barn, hvars syskon måhända redan ligga sjuke i skarlakansfeber eller af sådana barn, som nyligen uppkomne från sjuksängen ännu icke genomgått fjällningsperioden. Enligt Kommunalnämdernas uppgifter har skolgången under ingen tid af året någorstädes varit inställd, oaktadt t.ex. inom Edsvära socken med 1390 invånare inträffat 11 dödsfall i skarlakansfeber deraf 5 inom en enda månad.
Kikhostan har haft en vidsträckt utbredning synnerligast under sommaren och hösten, och flere små barn hafva dukat under deruti. Då allmogen endast undantagsvis söker bot för denna sjukdom, som enligt deras förmenande "bör ha sin tid", har naturligtvis endast ett fåtal sjukdomsfall blifvit för mig anmälda, och svårt är att uppgifva en någorlunda bestämd ziffra på de insjuknade. Likväl har Kommunalordföranden i Karaby socken, ensam bland 45, varit så hygglig att lemna en antagligen tillförlitlig uppgift på i kikhosta insjuknade, och med beräkning derefter skulle inom distriktet förekommit icke mindre än 2180 fall af kikhosta. Bland den långa raden af för denna sjukdom använda medel, har jag företrädesvis användt narkotika för att lindra hostparoxysmerna samt expectorantia vid riklig slembildning, någon gång nervina, der krampanfallen varit synnerligen svåra och markerade, samt tonicum som efterbehandling.
Af den veneriska sjukdomen hafva endast några få färska fall förekommit alla beträffande män, som vid besök i städerna Göteborg eller Alingsås ådragit sig smitta. Ett barn med medfödd syfilis från Essunga socken har varit under behandling.
De uppgifter angående i smittosamma sjukdomar insjuknade och döde, som från Kommunalnämnderna inkommit, fastän högst ofullständiga bifogas här ⁽²nedan i ⁽¹en uppställd tabell.

b) Öfvrige sjukdomar
Oaktadt den stränga vintern, som fortfor till April månads slut, och den regniga, och kalla sommaren och hösten har sjukligheten under´året icke varit obetydlig. Af alla sjukdomar, som kommit under behandling har den kroniska magkatarren med dess följder varit den allmännaste. Orsakerna är de vanliga, allmänneligen kända och i föregående årsberättelser omnämnda: dietfel och missbruket af spirituosa med snustuggande hos mankönet samt omåttligt kaffedrickande och stillasittande hos qvinnorna. Den hos dessa så vanliga bleksoten och blodbristen äro ofta en följd af deras maglidande, men torde äfven böra härledas från deras ständiga vistelse inomhus i den osunda och illa ventilerade dagligstugan, som vanligen begagnas till sofrum. Att luften under sådana förhållanden blir förskämd och utöfvar ett skadligt inflytande på innevånarnes hud och slemhinnor samt hela blodberedningen är för sakkunnige temligen tydligt, men icke så för menige man, som har svårt för att inse, att frisk luft är ett lifsvilkor, och derföre icke heller ändrar sina lefvnadsvanor i enlighet med helsolärans fordringar. Om dryckenskapen i allmänhet är i aftagande, och bränvin numera sällan finnes i hemmen, tack vare den försvårade åtkomsten, finnes dock qvar ännu mången supare, som emellanåt, då tillfälle yppar sig såsom vid auktioner och gästabud tager sig ett rus, eller vid besök å de större jernvägsstationerna , der så kalladt vin eller öl försäljes, icke försummar att förpläga sig, tills han i mer eller mindre redigt tillstånd anträder hemfärden, som stundom blir hans sista. Att nödgas möta en sådan gynnare under en mörk höstafton är minst sagt otrefligt, och förunderligt är, att icke flere olyckor inträffa, än som omtalas. då man får vara vittne till, huru öfverdådigt dessa sällar fara fram.
Under den kalla våren voro sjukdomar inom respirationsorganerna talrika serskilt lunginflammationer, af hvilka flera slutade dödligt. Äfven hafva förekommit en stor mängd katarrer i svalget och inflammationer i bindväfven mellan gombågarne, ofta öfvergående i abscesser, som måst öppnas. Sommaren ehuru regnig och kall var icke som vanligt rik på tarmkatarrer med diarrhé, dock hafva de, som anmälts, varit temligen envisa, stundom åtföljda af blodiga uttömningar, som medtagit krafterna. Af sinnessjukdomar hafva 10 fall deraf 3 ursinne och 6 tungsinne anmälts, sålunda visande ett tilltagande i jemförelse med föregående år. Orsaken har, så vidt utrönas kunnat, i de flesta fall varit religiöst grubbleri, någon gång obesvarad kärlek. I brist på plats å hospital vid tiden för insjuknandet hafva de alla måst vårdas i hemmen, så godt ske kunnat, men naturligtvis icke alltid kunnat erhålla sådan vård som varit för dem lämplig, helst om de såsom ofta råka tillhöra Kommunens understödstagare eller eljest saknat anhöriga, som velat taga dem om hand. Derföre voro väl, om det påtänkta och föreslagna hospitalet för Skaraborgs m.fl. län snart kunde komma tillstånd, ty såsom nu är stäldt, då nästan aldrig plats finnes för färska fall med bästa hopp om förbättring till helsa, vålla dessa olyckliga sjuklingar mycket bryderi och stort obehag för både landsortsläkaren och folket.
Sjukdomarne i sinnesorganerna hafva hufvudsakligen utgjorts af katarrer i ögonlockens bindehinna samt i öronen, de sednare ofta såsom en följd af skarlakansfeber. Icke få inflammationer i hornhinnan ofta af mekanisk orsak samt främmande kroppar i nämnde hinna hafva varit föremål för behandling. Äfven ur öronen hafva instoppade främmande kroppar blifvit uttagne, bland andra en kaffeböna på en 16 år gammal dräng.
Rheumatiska lidanden hafva visserligen under våren och hösten förekommit bland befolkningen på den kala slätten, dock icke i så hög grad som man skulle kunna vänta af den stränga och ihållande vintern och den regniga sommaren.
Af hudsjukdomar hafva de flesta hufvudformerna varit representerade, men exzemet är nu som alltid öfvervägande. Denna sjukdom förekommer mest om våren och början af sommaren hufvudsakligen bland barnen, som fått vistas inne vintertiden i det för hela familjen gemensamma boningsrummet, der luften ofta blir förskämd, eller hos sådan, som hafva scrofulösa anlag. Då sommarvärmen, inträder, och vederbörande får vistas ute i fria luften, möjligen också får ett eller annat bad, försvinner sjukdomen lätt, och behandlingen är tacksam. Deremot viker sjukdomen endast långsamt för behandlingen vintertiden, då patienterna få tillbringa sin mesta tid inomhus. Skabben är numera bannlyst till den fattigaste, mera osnygga befolkningen på den skoglösa slätten. I skogsbygden och utmed jernvägen träffas den sällan, liksom det är numera endast undantagsvis, som läkaren anlitas för dödande af nämne parasit.
c) Öfversigt af sjukdomar enligt formulären 5 och 7 i Sundhetskollegii cirkulär den 31 Augusti 1874.
Se bilagan

3:o För den allmänna sjukvården vidtagne åtgärder
a) Sjukes afskiljande från friska, sjukrum, sköterskor utrymda bostäder tillsyningsmän m.m.
Under det nervfebern i början af året var gängse inom Lägnums socken, blefvo vederbörande såväl husbönder som Kommunalordförande vid mina dit företagne tjensteresor uppmanade att tillse, det intet onödigt umgänge mellan de sjuke och friske personer egde rum, och att nyfikna slägtingar icke skulle få göra besök i familjer, der sjukdomen var rådande. Också tror jag att dessa förbud i allmänhet blefvo påaktade; åtminstone blef sjukdomen inskränkt till ett enda gods. Men att afskilja medlemmar i enskilta familjer från umgänge med hvarandra, var ogörligt, då vanligen i huset icke fans mer än ett enda boningsrum, hvarföre äfven ofta de fleste familjemedlemmarna angrepos af sjukdomen, så snart en af dem insjuknat. Såsom ofvanföre nämndes, är det i fråga om skarlakansfebern och messlingen eller i allmänhet vid hvarje smittosam barnsjukdom ännu omöjligare att vidtaga några kraftiga isoleringsåtgärder, hvarföre också dessa sjukdomar alltid vinna en större utbredning.
b). Folksamlingar vid begrafningar och andra omständigheter vid liks jordande
I afseende på begrafningar af i smittosamma sjukdomar aflidne personer, tyckes befolkningen börja inse nyttan af att icke vid sådana tillfällen ställa till folksamlingar och fira graföl i den aflidnes hem, sedan det visat sig att sjukdomar just på detta sätt verkligen spridit sig. Äfven att begagna de aflidnes klädespersedlar, hvilka förr, liksom äfven nu någon gång, såldes på offentlig auktion utan föregående rening, anses icke så alldeles ofarligt som förr, utan en viss försigtighet iakttages, och frågor huruvida ett sådant användande kan vara skadligt för helsan, framkastas stundom till besvarande
c) Instäld skolgång m.m.
Under ingen del af året har skolgången varit instäld på grund af inom skolområdet gängse sjukdom, fastän en sådan åtgärd mångenstädes hade varit lämplig serskilt inom Edsvära socken för skarlakansfeber och i defleste socknar under sommaren för kikhosta.

4:o Allmänna helsotillståndet under året. Till dess befordrande vidtagne åtgärder i afseende på
a) Godt vatten till dryck och matlagning
Genom den ymniga nederbörden under hela året har riklig tillgång på vatten funnits för både menniskor och djur. Såväl till dryck som matlagning hemtas vatten ur gräfda brunnar sällan från naturliga källor eller större vattensamlingar. Mångenstädes torde brunnarne blifvit förorenade genom tillflöden från jordskorpan, hvarföre de torde tarfva en rensning. Å ett torp i Storegården Long, der nervfeber inkommit, sades mig vid ett besök, att matmodren brukade hemta sitt för matlagning erforderliga qvantum vatten i ett utanför huset varande med regnvatten igenfyldt dike, emedan hon icke ville underkasta sig besväret att gå ett stycke väg för att anskaffa renare vatten. Jag vill icke säga, att i detta fall det orena vattnet vållat sjukdomens utbrott, ty här fans nog andra orsaker att beakta såsom umgänge med förut sjuke personer, osnygghet både inom- och utomhus m.m., men möjligen har det kunnat underhålla smittan, och i andra fall torde just i förtärande af orent vatten böra sökas orsaken till månget fall af nervfeber, hvars aetiologi eljest förefaller dunkel.
b) Förekommande af källors, brunnars m.m. förorenande.
Dessa hade nog bättre, än hvad skett bort skyddas för orena tillflöden och oftare underkastas rensning, serskilt i sidländta och grusfattiga trakter.
c) Aflägsnande af orenlighet uti eller i närheten af boningar eller annan osnygghet.
Näst oseden att använda endast ett rum för dagligt bruk oaktadt tillgång på flere kommer såsom orsak till luftförskämning allmogens vana att förvara födoämnen af alla slag såväl fasta som flytande i sofrummet, och de deri stående matskåpen med hopade qvarlefvor efter måltiderna i öfversta hyllorna och inkastade aflaggda, svettiga strumpor eller orena linnepersedlar på nedra bottnen utgöra gynnsamma härdar för alla smittämnen. Alla försök att genom föreställningar och upplysningar söka få bort dessa bacterienästen till lämpligare platser stranda vanligen och anses för onödigt bråk, hvarföre det torde dröja länge, innan dylika läkarens ideliga predikningar i sundhetsläran blifva något annat än ropandes röster i öknene. Utom boningshusen förekommer i synnerhet hos de fattige på slättbygden äfven mycken orenlighet, och afträdeshus äro långt ifrån allmänna, eller åtminstone begagnas de icke alltid, äfven trappan eller husknuten, och gödselstaden har icke alltid det fördelaktiga läge om också det beqvämaste. Under kalla vintrar kan man ännu få se husdjur såsom får och grisar inuti boningshuset hos torpare och backstugusittare hos hvilka för öfrigt hönsen fått sig plats anvisad under sängen, för att icke säga i sängen der jag verkligen någongång anträffat värpande höns. De förr allmänt brukliga gåsbänkarne finnas visserligen ännu qvar, men stå ofta tomma, sedan gåsafveln efter gärdesgårdarnes borttagande blifvit mera besvärlig och föga lönande samt derföre kommit ur bruk. Man vill dock kantänka ha ett minne från den gyllene gåstiden och låta bänkarna qvarstå.
Åt hudens skötsel lemnas alltför ringa uppmärksamhet äfven bland qvinnokönet. Linne ombytes sällan, eller om vederbörande som ofta bruka tvenne skjortor, blir väl den yttersta ombytt vid behof, men ej på samma gång den inre närmast kroppen befintliga, som är skyld, och får sitta qvar i flera veckor genomdränkt af svett och dam. Under sömnen afklädes kroppen sällan helt och hållet, utan åtminstone underbyxor och strumpor få sitta på. Somliga sofva i hela munderingen undantagandes pelsen och fotbeklädnaden. Tvagningar af ansigte och händer ske visst icke dagligen, och bad kommer aldrig i fråga åtminstone för de äldre. Äfven barnen badas sällan somliga icke ens tvättas utan orenligheten borttorkas med en trasa, sedan kroppsdelarne för beqvämlighetens skull men icke af brist på vatten blifvit i verklig mening bespottade. I de socknar, som genomflytas af Nossan och äfven af Lidan, användas likväl bad om sommaren af det uppväxande slägtet.
d) Olägenhet af fabrik eller annan näring på arbetares eller närboendes helsa
Den inom Främmestad socken vid Nossans strand belägna trämassefabriken har under året varit i gång. Arbetarne bo i en för ändamålet uppförd och derinvid belägen bostad, och synes icke deras helsa lida något mehn af detta slags fabriksarbete som alltigenom förefaller renligt och snyggt. För öfrigt finnas endast några få garfverier och färgerier belägna inom distriktet. Anmärkningen angående garfveriet i Vara qvarstår oförändrad. Under året har hufvudsakligen endast ett bränneri, å Egendomen Sjötorp i Larfs socken, varit i gång någon längre tid. Det i Borga af samma socken befintliga har drifvits helt obetydligt tillfölje af egarens obestånd.
e) För helsan vådsliga boningslägenheter
Finnas egentligen endast undantagsvis på några af de större egendomarne bland torpare och statfolk. Så anmärker kommunalordföranden i Hellum under denna rubrik, att å Helleberg fortfarande finnes en skolbyggnad densamma som i föregående årsberättelse omförmäldes, i hvilken genom flere familjers sammanboende osnygghet är rådande inom och utomhus, samt rummen osunda och fuktiga, allt likväl utan att hafva gifvit kommunalnämnden anledning till föranstaltande om rättelse. På slättbyggden finnes nog mången på sank mark belägen illa ombonad stuga, hvars invånare säkerligen lidit mehn af den stränga kölden under vintern. Uti ett och annat fattighus torde vara inhyste flere personer, än hvad utrymmet medgifver; annars är icke skäl att klaga öfver någon öfverbefolkning.
f) Luftvexling i rum der större antal menniskor vanligen samlas
Uti kyrkorna åtminstone de gamla är om vintern illa ordnadt med luftvexlingen, som då antingen är ingen eller ock måste ske genom fensters eller dörrars öppnande liksom om sommaren till stort mehn för alla de innevarande men mest för de vid den öppna dörren eller fenstret placerades helsa. I skolorna finnes väl numera i de fleste, som äro nybyggda luftventiler, men luften blir likväl ändock förskämd tillfölje af det alltför stora antal barn, som der samlas. I de enskilta bonungshusen vädras alltför litet om vintern, aldrig genom fenstren, som ofta sakna gångjern och äro tillspikade, så att de icke kunna öppnas, och sällan genom dörren utan hufvudsakligen genom springor och otätheter i väggarne. Nej, då skedde ventilationen långt bättre förr genom de öppna spislarne. Dessa hafva nu flerestädes blifvit igenmurade och ersatte med jernkaminer, på hvilka maten kokas utan aflopp för den bildade vattenångan, som sprides i rummet, och bidrager i hög grad till mögelbildningar och osundhet.
g.) Andra omständigheter, som kunna menligt inverka på helsoförhållandena.
På grund af otjenlig väderlek såväl vid såningen som under vexttiden och grödans inbergning har året varit svårt för den åkerbrukande delen af befolkningen. Hösäden, svag redan i början af våren, utvecklades ofullständigt, serskilt höstvetet, och genom ihållande regn under bergningstiden blef skörden på de fleste ställen skadad genom groning eller rent af förderfvad, så att den var oduglig till förmalning och brödbakning. Om den också under förvaringen i ladorna blifvit något bättre, är den likväl svårsåld och står i mycket lågt pris.
Vårsäden växte visserligen i strået, men var ojemt matad och af låg vigt, äfven den blef delvis skadad genom regn under bergningstiden och behöfver rias för att blifva skeppningsgilld. Potäterna blefvo mycket vattensjuka och hunno mångenstädes icke upptagas, förrän frost inträffat, hvarigenom de förstördes i jorden och måste lemnas qvar. Någon ohelsa genom användande af mjöl efter årets dåliga rågskörd, som dock icke var uppblandad med mjöldrygor i någon anmärkningsvärd mängd, har icke försports.
Om dryckenskapen är ofvanföre ordadt. Endast några få ölkrogar finnas qvar här och der vid jernvägsstationerna; de aldra fleste hafva blifvit nedslagne. I Vara finnes en vinförsäljning, som icke verkar godt på kundernas helsa och kassa. Det är mest derifrån, som suparne vid de månadtliga marknaderna hemta sina rusdrycker under namn af vin, af hvilka en sort går under det betecknande namnet "ryck mig i lufven". Uti Essunga lär finnas en lönnkrog der mången Bacchi dyrkare hemta sina behof och i Håkantorp är boende en lönnkrögare, som flere gånger varit bötfäld men likväl lärer fortfara med rörelsen.
Qvacksalveri idkas obetydligt af inom distriktet bosatte personer. En och annan kringresande qvacksalvare har äfven i år infunnit sig och försökt narra folket. Så hitkom en herre från Norge och utbjöd så kallade giktkedjor jemte ett liniment, hvarför han begärde och äfven af de enfaldiga erhöll 20 à 30 kronor per styck. Men sedan vederbörande kronolänsman, underrättad om förhållandet: sökte efter honom, fann han för godt rymma fältet och har sedan icke afhörts. De bedragne harmas nu öfver sin lättrogenhet, och kommer han åter, blir han allt annat än väl emottagen.
Försäljning af medicin äfven enkla medel sker numera endast på apoteket. På vissa Herrgårdar tillhandahålles de underhafvande vid behof de vanligaste laxantia och dylika enkla medel. Arsenik finnes nog undangömd i mången bondstuga och användes såsom fluggift; någon olycka derigenom har under året icke förorsakats.
h) Serskilt för kommun eller visst ställe derinom antagen och faststäld helsovårdsordning.
Finnes ingenstädes inom detta distrikt.
i) Viten, förelagda enligt §30 i helsovårdsstadgan
Inga

5:o Förhållandet i allmänhet med
a) Sundhetspolis samt kommunalnämnders verksamhet för allmänna helso- och sjukvården
Serskilt sundhetspolis finnes icke någorstädes utan behandlas alla helsovårdsfrågor på kommunalstämma, om nemligen någon gång sådana ämnen blifva föremål för öfverläggning hvilket ytterst sällan sker. Vederbörande kommunalordförander visa härutinnan en alltför en alltför stor likgiltighet, veta mången gång icke sina skyldigheter och rättigheter utan blifva förvånade och anser sig kanske till och med förnärmade, då man upplyser dem härom och tillhåller dem fullgöra sina pligter. Sålunda blifva alltid omkring 1/3 eller flera på på rest i fråga om lemnande i rätt tid af de föreskrifne årliga uppgifterna om allmänna helsotillståndet inom respective kommunerna, hvarföre handräckning för utfående deraf måste hos Konungens Befallningshafvande begäras. Och när omsider omkring medio af Mars månad samlingen blifvit fullständig, skall man deruti förgäfves söka få några tillförlitliga upplysningar, i de fleste icke alls några uppgifter utom statistiska beträffande innevånarne, födde och döde under året. Ofta uppgifves såsom skäl till uraktlåtenheten att lemna uppgifterna saknaden af dertill erforderliga blanketter, om hvars erhållande från Konungens Befallningshafvande på reqvisition de äro okunniga. Derföre vore måhända lämpligare, att dylika blanketter tillhandahöllos vederbörande af provinsialläkaren eller Kronolänsmannen.
b) Vaccination och revaccination
Verkställes vanligen af skollärarne men i Kjedums och Näs socknar af de der anstälde barnmorskor. Ombyte af vaccinatörer hafva lika litet nu som förut blifvit af kommunalnämnderna här anmälda och sannolikt icke heller för Konungens Befallningshafvande. Ympningen har under året försiggått under den vanliga tiden på sommaren. Då intet fall af smittkoppor under år 1880 förekom har ingen vaccination behöft på andra tider anställas och revaccinering har icke heller egt rum mer än i enskilta fall. De för nämde år inkomne journaler hafva blifvit granskade och jemte summarisk förteckning öfver skyddskoppympningen inom distriktet insände till Konungens Befallningshafvande den 27 Juni.
c) Apoteksväsendet
Det vid Vara jernvägsstation befintliga Apoteket, som föregående år på grund af min i December inträffade sjukdom icke blef visiteradt, har under år 1881 2:ne gånger visiterats af mig nemligen i Februari och December, öfver hvilka förrättningar protokoll blifvit till Kongliga Medicinalstyrelsen insände den 27 Februari och den 22 December.
d) Barnmorskeväsendet
Endast några få socknar sakna egen aflönad barmorska, och dessutom finnas flera privat praktiserande. De aldra fleste äro kunniga äfven i den instrumentala förlossningskonsten, hvarföre läkare sällan behöfer anlitas vid förlossningar. Sålunda har jag endast 5 gånger under året varit kallad som accoucheur nemligen 2 gånger för bäckenträngsel, 2 gånger för föreliggande moderkaka samt en gång för tvärläge. Dervid har verkställts 2 vändningar på fötterna, deraf en med efterföljande perforation af hufvudet, samt 2 tångförlossningar; der en (placenta praevia) fullbordades genom naturens egna krafter, sedan blödningen stillats. En gång har jag blifvit tillkallad för uttagande af qvarblifven efterbörd efter nafvelsträngens afslitande samt en gång för abort. Af barnmorskorna hafva blifvit verkstälde 16 instrumenatlförlossningar nemligen af

hvaröfver berättelser blifvit af barnmorskorna afgifne, af mig granskade och insände tid efter annan till Konungens Befallningshafvande.

6:o Embetsförrättningar på grund af vederbörligt förordnande.
a) För helso- och sjukvården. Embetsresor
1. Till Anestorp i Lägnums socken den 26 Mars för nervfeber.
2. Till Anestorp i Lägnums socken den 28 Mars för nervfeber
b) För medicolegala ändamål
1. Besigtning af liket efter Pigan Thilda Persdotters från Lundby son Sven Daniel den 4 April död af lunginflammation. Protokoller insände den 9 April.
2. Besigtning af liket efter Pigan Lovisa Noréns från Badene Nohlgården foster i Qvänum den 16 Augusti qväfdt i gyttjigt vatten. Protokoller insände den 20 Augusti

7:o Inom distriktet bosatt personal af
a) Läkare, hvilka på grund af aflagde examina eller vederbörligt förordnande äro till läkarekonstens utöfning berättigade
Undertecknad, provincialläkare
Under min sjukdom, Januari och Februari månader, har Med. Kandidaten J. Billing på förordnande af Kongl. Medicinalstyrelsen varit anställd som extra läkare.
b) Veterinärer
C. F. Andersson i Vara af hushållningssällskapet aflönad med 200 kronor årligen
J A. Kjellman i Grästorp likaledes af hushållningssällskapet aflönad med 200 kronor årligen
c) Tandläkare, medhjelpare och lärlingar
Inga
d) Fältskärer, ämnessvenner och lärlingar
Inga

e) Apoteksföreståndare, provisorer och elever.
Fritiof Lillja, apotekare i Vara enligt previligiibref den 23 Augusti 1879
Richard Hjorth, provisor
Emil Lundgren, pharmacie studiosus
Carl Erik Engdahl, pharmacie studiosus, hitkom från Målilla den 22 Januari och afflyttade den 1:ste Oktober.
f) Barnmorskor, deras namn och aflöning samt uppgift på dem, som äro berättigade till instrumenters bruk.
Maria Alsterberg för Wånga, Edsvära och Qvänum socknar. Lön 182 kr: 15 öre, 22½ fot råg samt dessutom för hvarje förlossning antingen hon tillkallas eller ej , 1 à 4 kr: af bönder, 50 öre af torpare,.
Maria Andersson för Larfs pastorat. Lön 303 kr: 75 öre samt 50 öre à i kr: för hvarje förlossning der hon biträder.
Maria Öst för Ö. och V. Bitterna samt Vedum. Lön 350 kr: samt frivllig ersättning. då hon anlitas.
Ingrid Andersson för Lekåsa och Åsaka socknar. Lön 220 kr: samt för hvarje förlossning 1 à 2 kr: af bönder, 50 öre af torpare och soldater.
Annika Eliasdotter för Essunga socken. Lön 100 kr 31 fot spannmål, hälften råg och hälften havre, frivillig afgift vid hvarje förlossning.
Maria Svensson från Ryda pastorat. Lön 250 kr samt ½ á 3 kr: för hvarje förlossning.
Sofia Nyström för Främmestads pastorat. Lön 250 kr: samt 2 Kr: för hvarje förlossning.
Emma Carlsson för Skarstads pastorat. Lön 250 kr: samt 2 à 5 kr: för hvarje förlossning
Johanna Eriksson för Levene pastorat. Lön 200 kr: samt 2 kr: för hvarje förlossning
Alida Warén för Tengened och Trökörna socknar. Lön 78 kr: 51,1 fot råg 1,50 för hvarje förlossning
Brita Häggblom för Hyringa, Malma och Lägnums socknar. Lön 300 kr:
Anna Stina Bäcklund för Flo och Sahl. Lön 160 kr: samt 3 kronor för hvarje förlossning.
Mathilda Johansson för Näs. Lön 300 kr: samt minst 1 kr: för hvarje förrättning.
Inga Kjellin för Särestads pastorat utom Bjärby. Lön 250 kr: fri bostad med kålgård, 50 kr: till ved samt 75 öre à 3 kr: för hvarje förlossning.
Maria Andersson för Thuns pastorat. Lön 316 kr: 90 öre samt minst 1 kr: för hvarje förrättning
Af dessa äro alla utom Alida Warén examinerade äfven i den instrumentala förlossningskonsten.
Dessutom finnas följande privat praktiserande barnmorskor inom distriktet
Kajsa Andersdotter i Vara
Anna Brita Warlund i Vara
Christina Johansson i Grästorp,
af hvilka den sistnämnda är kunnig äfven i den instrumentala förlossningskonsten
g) Vaccinatörer
A. Liljeberg för Wånga. Lön 10 kronor
N. Svensson för Qvänum. Lön 7,50 kronor
J. A. Lundqvist för Edsvära. Lön 6 fot hafre A. G. Carlén för Larf. Lön 25 öre för hvarje vaccineradt barn
J. Thorsell för Tråfva. Lön 50 öre för hvarje vaccineradt barn
A. Ternström för Lengjum och Väsby Lön ej uppgifven
A. G. Thedén för Lundby Lön ej uppgifven
N. Fogelqvist för Bitterna och Hedum. Lön 10 kronor samt 25 öre för hvarje vaccineradt barn
K. J. Lidsell för Eling. Lön ej uppgifven
J. Löfgren för Åsaka. Lön 50 öre för hvarje vaccineradt barn
O. A. Lindgren för Essunga (norra delen. Lön 50 öre för hvarje vaccineradt barn.
L. Lindstrand för Främmestad, Bäreberg och Essunga (södra delen) Lön 37 öre för hvarje vaccineradt barn
J. Örtendahl för Lekåsa. Lön 50 öre för hvarje vaccineradt barn.
C. J. Berlin för Foglum och Kyrkås. Lön 25 öre för hvarje vaccineradt barn.
A. Gustafsson för Ryda och Halfås . Lön 50 öre för hvarje vaccineradt barn
Maria Svensson för Kjedum. Lön 50 öre för hvarje vaccineradt barn
St. Westberg för Naum. Lön 50 öre för hvarje vaccineradt barn
J. Kihlberg för Skarstad, Vara, Hellum och Önum. Lön 25 öre för hvarje vaccineradt barn
J. Åhlander för Levene, Sparlösa och Long. Lön 25 à 50 öre för hvarje vaccineradt barn.
J. Fremling för Tengened och Trökörna. Lön 50 öre för hvarje vaccineradt barn
A. Johansson för Hyringa och Lägnum. Lön 25 öre för hvarje vaccineradt barn.
J. Bolinder för Malma. Lön 50 öre för hvarje vaccineradt barn
Th. Söderberg för Flo. Lön en årlig kollekt samt 50 öre för hvarje vaccineradt barn
E. Thorsén för Åhs och Sahl. Lön 16 kronor 80 öre
Mathilda Johansson för Näs. Lön omkring 25 kronor
S. Nilsson för Thun, Friel och Karaby. Lön 25 öre för hvarje vaccineradt barn.
J. Rhodin för Särestad och Bjärby. Lön 25 à 50 öre för hvarje vaccineradt barn
P. Lindblad för Flakeberg. Utan lön
A. Fredsell för Håle. Lön 50 öre för hvarje vaccineradt barn
E. Lindholm för Teng. Lön 50 öre för hvarje vaccineradt barn.
h) Qvacksalvare
Till Essunga socken har under året en qvacksalverska inflyttat, såsom kommunalordföranden uppgifver utan att likväl upplysa om hennes namn. För öfrigt har jag mig ej bekant om henne eller hennes verksamhet. Utom denna finnas inom distriktet ingen bosatt qvacksalvare, om man icke dit räknar de i föregående årsberättelser omnämde ännu i barnsjukdomar hufvudsakligen Engelska sjukan praktiserande fruar, hvars illaluktande påsar jag äfven i år sett hänga kring halsen på ett och annat barn. Qvacksalvaren f.d. medicinaldrängen Wramfelt har äfven i år besökt orten under en kortare tid.
I allmänhet vinna qvacksalvare härstädes föga förtroende och mer än en à två gånger är knappast lönande komma hit, då folket snart begriper, att de äro bedragare.

8:o Vetenskapliga iakttagelser märkliga sjukdomsfall kirurgiska och obstretiska operationer af intresse
Har jag inga att anföra utom hvad ofvanföre blifvit anfördt.

9:o Fördomar och fel vid späda barns uppfödande och vård samt andra med allmänna helsovården sammanhang egande ämnen, som anses böra komma till allmän kännedom, men icke är under ofvanstående rubriker hänförlige.
Allmogens sätt att gå till väga vid de späda barnens skötsel och vård samt de olämpliga födoämnen, som stundom af ett eller annat skäl bibringas den nyfödda eller något mera försigkomna, och som ofta orsakar död eller åtminstone lägger grunden till långvariga eller obotliga lidanden, har uti föregående årsberättelser blifvit omnände, hvartill jag intet har att tillägga. Dödligheten bland de späda barnen utgörande i år 9,08% mot 11,67 föregående år, må väl anses ringa då man betänker, att dels skarlakansfeber och kikhosta varit gängse och kräft många offer, dels en sträng vinter säkerligen orsakat månget barns död under färden till den mångenstädes aflägse boende presten för att döpas kort efter födelsen utan afseende på väder och vind.

Vara och Lilla Västorp
den 31 December 1881
A. Grenander
Provincialläkare

BACK



Copyright © Bertil Grenander.